190 Följande dag, 5 maj, »kärade uppsättaren Olof Ersson vid Ringshyttan 1 till hustru Anna Knutsdotter ibidem för föröfvadt oljud på Ringshytte masugn under blåsningens påstående»; men då afhörda 3 vittnen voro mycket skiljaktige i sina berättelser härom, och rätten höll »betänkligt, i anseende till någon själevåda, att pålägga henne värjemålseden», så blef hon »fri för detta käromål». Vid samma grufting i Kåfalla (1715 5/5) Tilltalade bergsfogden välbetrodde hr Johan Broström bergsmännen Erik Jönsson, Anders Svensson och Jon Hansson på Ringshyttan samt arrendatoren Mats Lindqvist för det de brutit uti ödelagda grufvor, näml. Hultaberget, Elgeberget och Skinnfällaberget, påståendes, att de för sådant måge plikta. Denna gerningen erkändes, att de begynt detta arbetet utan hr bergmästarens eller sexmännens vetenskap. Resolutio. Grufvetingsrätten pröfvar för skäligt att belägga svaranderne, bergsmännen Erik Jönsson, Arders Svensson och Jon Hansson på Ringshyttan samt arrendatoren Mats Lindqvist för denne gången till en åtvarning tillsammans med 40 m℔ smt plikt; men där de oftare igenkomma, då lärer ock straffet förökas. Af dessa grufvor finnes Hultaberget eller Hultegrufvan på Ringshytte ägor omtalad redan 1661 (jfr sid. 56). Elgaberget, jemväl på Ringshytte ägor, nämnes nu för första gången i handlingarna; likaså Skinnfällaberget i Nybergsfältet, som dock finnes närmare beskrifven i 1716 års.grufrelation. På Klacka och Stribergs gruflags ting i Kåfalla 1716 7/5 Insinuerade tullförvaltaren Matthias Lindqvist, till följe af förlidet års protokoll, en räkning öfver det förlag han gjordt till hustru Anna Knutsdotter på I715 års jerntillverkning, hvilken igenomsågs och till alla delar skälig befanns och ad acta lades, hvarföre han ifrån det käromål, som bergsfogden Broström förlidet år till honom gjorde, härigenom frikänd varder. Vidare, i anledning af samma resolution af den 4 Maj 1715, öfverlades huruvida Enkan hustru Anna Knutsdotter må kunna anses att vidare förestå dess hemman vid Ringshyttan; hvarvid uppvistes sexmännen Johan Eliessons och Olof Hanssons vid Blexberg upprättade syningsinstrument, därutinnan förmäles, att på bem:te Enkas skog fanns kullfäldt af Enkan sjelf 1 mila om 14 famnar, utan kullved, uppredder ved till en 16 famnars mila, noch en 13 famnamila, och dessutan ett kullfäldt fall i en hage. För öfrigt befanns att Sven Erlandsson på Ringshyttan har svedt ett fall, ur hvilket han inkördt (en) 13 1/2-famnamila och fallet rågsådt, omkring hvilket finnes en fallgård af 50 lass ved. Noch befanns Sven Erlandsson huggit på berörda Enkas skog en mila om 18 famnar, och att Anders Svensson ibm kullfäldt till hälfta en 16 famnamila; hvilket instrument var dateradt d. 13 September 1715. Eljest angaf bergsfogden Broström, att ehuruväl han vid 1715 års jernbyte afkrönte dito års tiondejern, så har hon detsamma likväl försatt. Men sedermera har bergsmannen Petter Svensson på Ringshyttan, som till detta 1 Nämde Olof Ersson säges vid 1716 års grufting vara uppsättare vid Ringshyttan och gruffogde vid Skinnfällagrufvan.