193 som kärandernes respektive styf- och svärmoder hustru Anna Hällström skall uti bem:te käranders eller arfvingars frånvaro och omyndiga år till Sven Erlandsson hafva försålt, påståendes käranderne att deras arf uti samma hemman skall innestå. Svaranden Sven Erlandsson förklarade sig att han i detta mål ej bör vara dem ansvarig, hvad deras pretenderade arf angår; och eljest uppviste han en skrift, daterad Nora d. 4 Juli 1716, hvarutinnan tullarrendatorn Matthias Lindqvist, som tillika med Lars Svensson på Nor äro förmyndare för Anna Hällströms egne omyndiga barn, transporterat uppå Sven Erlandsson bemälte halfva hemman i Ringshyttan, hvaremot Sven Erlandsson förskrifvit sig att afbörda hemmanet dess gäld och skuld. I anledning af denna afhandling är Sven Erlandsson igenom högvälborne hr baron, generalmajoren och landshöfdingen Ekeblads resolution, daterad Örebro d. 10 December 1716, alldeles blifven immitterad i bem:te halfva hemman i Ringshyttan. Resolutio. Häradsrätten hafver detta målet noga öfvervägat och funnit skäligt, att så vida Sven Erlandsson igenom laga immission är kommen till halfva hemmanet i Ringshyttan: alltså kan ock häradsrätten därutinnan ingen ändring göra; och anbelangande det arf som Olof Johanssou Ring så väl å egna som sin broders och svågers vägnar pretenderar, så hafva de, där de sin fordran kunna bevisa, sådant lagligen att utsöka hos tullarrendatoren Lindqvist och Lars Svensson på Nor, som förmedelst sin gjorde transport förskaffat Sven Erlandsson immission i hemmanet. Sven Erlandsson hade sålunda blifvit ägare till berörda halfhemman, som han innehade till sin död 1728, då det öfvertogs af sonen Erland Svensson, hvilken 1724 blef gift med Greta Ring, en dotter till förutnämda Johan Olofsson Ring och Anna Hällström. Härigenom bibehölls hemmanet i slägten och öfvergick därefter till deras efterkommande. 45. Bälsjöbodars hytta ödelägges och förenas med Holmshyttan (1713). På Nora bergslags allmänna grufting i Nora 1712 8/5 Kärade Anders Larsson, Per Persson och Anders Timansson vid Bälsjö- ’bodar till sina grannar Per Andersson och Lars Andersson, för det de ej velat uti blåsning och värmning hemma vid hyttan participera, utan bortföra sitt bruk till Holmshyttan, samt för expenser. Däremot svaranderne skrifteligen invände, att de fuller äga en hytta tillsammans vid Bälsjöbodar, men som bemälte hytta eller masugn 1) är så gammal och förfallnad, att man med största fara för eldsvåda där blåsa kan, varandes ock deras skog så försvagad, -att de ej längre mäkta hålla hyttan vid makt; 2) så är därtill rännegången inemot 300 alnar lång; 3) skall deras förfäder sådant i underdånighet uti k. Bergskollegio andragit, hvarest blifvit resolveradt att samma hytta skulle ödeläggas, och åboerne sig inlåta vid nästbelägna hytta; fördenskull anhålla de, det grufvetingsrätten täcktes förunna dem att få blåsa af sitt bruk vid Holmshyttan, samt dem för vidare byggnad vid den gamla Bbälsjöbodahyttan befria. Noraskogs arkiv. 1v. 13