Mercken til gott el. elakt jern. Skilnad af 224 s 34. Vid hvart utslag som sker, så ser masmestaren efter om jernet är godt eller intet; slår ett öra utaf galten, och ser så jernet inuti om thet för starck eller för svag oppsettning är el:r någon annan oart merckes. Är jernet inuti som en is, ett tenn, ett silfver så är thet kallbrecht och skiört, och är jemvel lett, och kan thet med en hamares påslag gå i några stycken sönder: och drifver tå ugnen för starkt. Men är thet grådt, som ett svartgrådt valmar, thet är svart med grofva liusa gnistor uti, så är thet aldrabest, som jemvel alratungast. Thet smägnistruga jernet är också af en godhet, men merendehls segt och hårdsmelt uti hamarhärden. Är galten jemn och slät ofvan på och intet blädrug, så är ibland tekn til härdt jern, ibland at thet är tungt och godt gods. Uti thet semre godset så består hela öra af sådant silfverachtigt tätt jern, och jemvel thet yttersta omkring galten til en tumm. På thet betre finnes allenast sådant gods uti kanterna, ther thet först har tilstelnadt. På Öregrundz jernet har jag förmerkt at thet hvita silfverachtiga har satt sig nedan-före, intagande hela (a b c), men thet som öfver var, varande smågnistrugt; som sker ther af at sengarna fuchtas med vattn, hvaraf thet understa först tilstelnar, och renner så thet blancka ihop thit, som gemenligen förmerkes när vatn slås på jernet. Orsaken at thet drager sig til orät, til kanterna, til superficien är then samma at glaset setter sig gemenligen i kanterna på slagget och ofvanpå. Thesse partiklar äro råare, likare en malm, och stelna snarare än the andra, therföre draga the sig ock thit först som stelnar, hvilcket serskilt best bevises. s 35. Rödbrecht och kallbrecht malm är ganska svår at skilja åt, så vel rödbrecht ochi jernet, sedan thet är utslagit [thet rödbrechta från thet goda] som uti kallbrecht jern. At förbettra elak malm i ett bruk. malmen, förr än then opsettes, som ock medan thet blåser. Then rödbrechta malmen har samma verckan til sin godhet som en annan af ingen oart. Uti hammarhärden pröfvas the bäst, neml. then rödbrechta är skiörare medan then är het och glödande, men ther emot seg medan then är sval, och segast i kallesta vintern; thet kallbrechta är segt i elden, men hel skiört i kiölden. Elliest förmenes thet at om malmen är röbrecht at dropparna som neddrypa för forman äro större än om the äro kallbrechta: som ock at forman mera förtäres och utvidgas theraf. Om endtlig en röbrecht malm i en masugn skal giöras god, så moste ugnen hollas nog uti krefvila, thet är at ugnen aldrig får så mycket malm som han behöfver och kräfver. Om ock sielfva ugnen vore hög, hela pipan öfver korssbandet hade parallela veggar, så skulle och then rödbrechta anseenligen ther af kunna förbetras, emedan tå oarterna och thet lösa svaflet afrostas ther betre, fast ock thet i sielfva rostningen stode alrabest at hielpa; hvilcken i våra jern-bergslager förrettas med alla jernmalms sorter på enahanda sätt, utan at anseende hafva til röbrecht el:r kallbrecht, ther likvel then rödbrechta fodrar en tept och longsam heta och afrostning. Forman och blästen kunde ock underhielpa at afskaffa oarterna och bringa them i en god art.