Bruk uti en ny ugn. Uti en gamal. Alrabest. Drifningen eller ände af bruket. Hettans utslå- ende utom muren. § 38. En ugn som aldraförst är anlagd och af nyo opsatt, brukas intet lengre än fyra til 5 veckor uti, så ther af at stenen är intet än vahn at taga emot en så starck heta, och alla lerbanden ännu intet är opellade som sig bör, ther af en ojemn blåsning förorsakas kan, som ugnen förverras åf för the följande blåsningar; ty moste then efter 5 veckors gång afkylas, at elden må renna igenom honom thess betre och föra alt i ett behageligit skick til följande blåsningar: likaledes sker i andra ugnar, thit starck eld kommer, som bör efter hand opellas. Är ugnen gammal, så kan ei heller en masmestare lita på at öka blåsningen för högt, af fruchtan then är otät; som at alt sådant som besta elden inneholler, som svaflet är utbrendt, varande et skrom (skarn?) igen, ther hetten intet så starckt är uti. Ugnen är aldrabest när han är glaslupen, thet är, när han stådt öfver första elden och alla stenar äro glaslupna, tå ännu thet som inneholler största hetan är qvare, som ock har ett glas utomkring sig til betekning ther af. § 39. Sedan nu bruket är til ändes, så drifves thet, thet är, lychtes med blåsningen; tå thet enteligen ther tilkomer, så moste ugnen taga utaf som han förr har tagit til, men på liten tid allenast; then sidsta dagen så minskas oppsettningen ifrån 17 til 15, 14, 12, 9, 7, 4 skoflar, tå thet komer til slutet: vid thenna sidsta afminskningen hefves en korg med stybbe ofvanpå, som giör en dehl til eldens och lågans förminskning; ther med låter man thet gå ned alt mer och mer utan vidare tilsettning af verck eller brenne. När thet brukas på dref, thet är, begynner at siuncka, så sleppes godset en gång ut; sedan thet har siunckit uti ugnen ungefähr til helften, så sleppes åter godset ut; sidst en gång vid slutet: tå processen är, at strax smeta til form-mynningen, stöta ut damen framanföre, ibland ock timpen och så utdraga kohlen med the sega jern-nasar som henga vid kohlen, och endtel. renssa och fria stelle ther af och laga thet fil en annan blåsning. Är ock at merckia, at som opsettningarna aftaga, så minskas thet af med blästen alt mer och mer; doch sedan form-mynningen är igen, så låter man belgorna gå ännu på 3:die och 4;de dygnet, emedan som vädret tå intet kan löpa in i masugnspipan, så slår thet sig tilbakars op åt veggen på sluttningen til trävercket och til sielfva belgträen och afkyla och conserverar them ifrån then starcka heten, som elliest slår sig ut igenom veggen och setter elden i trävercket. Vid somliga ugnar går thet något ovuligare til, ther man låter thet qvarblefna rasa ned i stelle at betecka thet öfver alt. När nu ugnen är tom, så är han glödhet och röd inuti, och komer tå mera hett fram än när then var fulf, af orsak at hetan slår sig tå ut som förr har varit uti veggarna, jemvel slår sig thet i vädret, som förr har slagit sig i kohlen och kalla malmstenarna. När nu ugnen afkyler sig, så slår sig hetten, som sagt är, ut igenom muren alt mer och mer, och blifver sedan hetare utanföre än om blåsningen ännu någon tid har påstådt; ty bör han the första 8 dagarna,