239 hyttedelen possiderar, skall till dem framskaffa årligen när blåsningen begynnes 3 uppsättningar kol. Och beträffande hyttebyggnaden, hvilken Hans-Larsson härtill eftersatt, så åtager han sig att därföre förnöja dem med 1/7 skepp. tackjern samt 54 daler kpmt, hvarmed käranderne äro nöjde. Men hädanefter tillkommer Hans Larsson, som han sig jemväl åtager, att i proportion af dess andel hålla den nybyggnad vid masugnen, som kommer undernamn af storbyggnad, såsom masugn ånyo, hjul, hjulstock, rännor samt dammbyggnad. Och hvad den öfriga byggnaden angår till blåsning, så skola de andra hytteintressenterne den bestå och göra, ehvad namn den hafva må; hvilken parternes förening gruftingsrätten i protokollet infattade och påladedem densamma oryggeligen att efterlefva. Härmed torde ock böra jemföras den förening samma parter hade träffat vid 1718 års grufting (sid. 235). Genom den senare öfverenskommelsen blef dock närmare bestämdt hvad som skulle räknas till »storbyggnad» vid hyttan, ett förhållande hvilket eljest ganska ofta föranledde tvister inom de olika hyttelagen mellan byggnadsskyldige och blåsande delägare. Dessa senare kunde nämligen rätt ofta vexla både till antal som i fråga om storleken af deras årliga blåsningar eller tillverkningar. På nästföljande grufting, hvilket hölls vid Timanshyttan 1727 29/4, Angåfvo Olof Nilsson i Holmshyttan kärande och Per Persson i Bälsjöbodar svarande, angående det svaranden skall lagt någon mull för när inpå kärandens bokhusvägg, hvaraf hon tagit röta, att de sins emellan äro förente på det sättet, att Per Persson nu i sommar skall borttaga mullen samt gifva Olof Nilsson i skadestånd för rötan 6 daler kpmt; hvilket grufvetingsrätten fann skäligt pålägga Per Persson att hålla och fullgöra. S. d. Det hade väl Olof Nilsson i Holmshyttan instämt Erik Larsson vid Bälsjöbodar med påstående, det han måtte återleverera den del af sammanskottet till hyttebälgarna, som han af Holmshyttelaget uppburit, emedan han det ej skall böra åtnjuta, sedan käranden fått hemmans- och hyttedelen med alla dess tillhörigheter om händer. Men som svaranden berättas nu nyligen med döden vara afgången, så kunde härvid ingenting åtgöras. Det kan ej nekas att en stor del af de ärenden, som drogos fram vid gruftingen och gjordes till föremål för rättens pröfning, voro af ganska. obetydlig beskaffenhet; men detta torde kunna förklaras däraf, att bergsmännen i allmänhet likasom hade ett behof att få sina tvistefrågor afgjorda af någon myndighet, hvarigenom de kunde erhålla ett protokoll eller ett utslag däröfver, hvilket sedermera kunde tjena till ett slags ledning vid likartade tvister i framtiden. Den ringa skrifkunnigheten hade nämligen till följd, att man ännu icke hade lärt sig att sjelfva föra protokoll öfver de beslut och åtgärder, som kunde förekomma vid deras grufve- och hyttestämmor. Dessa omständigheter i förening må ock lända till ursäkt för meddelande af de talrika utdrag ur gruftingens protokoll, som redan blifvit och framdeles komma att anföras i föreliggande anteckningar. På annat sätt kan ej heller säker kännedom vinnas angående förfädrens u mångahanda omsorger i deras ekonomiska och hvardagliga förhålfanden.