300 den som inropade samma milved och utom hyttelaget boende vore, skulle för hvarje dygns kol bestå i värmning en uppsättning kol, det ock skall blifvit samtyckt, och hvilket allt de jemväl igenom skriftligt intygande ifrån 2:ne borgare här i staden samt förmyndarne för Petter Svenssons omyndiga barn (barn) ville bestyrka; likväl som bergstingsrätten ej kan anse förberörde anstälda auktion för annat än olaglig, särdeles som igenom sådana tillställningar och under en sådan prætext, kol, ved och timmer, tvärt emot k. förordningarna, ej allenast skulle komma att dragas utom hyttelagen, utan ock på sådant sätt undan blåsningarna och till dem, som ingen rättighet till bergsmansskogarna äga och således ej heller någon blåsning idka; hafvandes man eftersett och funnit, att de som inropat dessa okolade fanter eller milor betalt dem så högt de någonsin varit värda, äfvensom ock kolen därefter äro till blåsning använda, så att K. M:t och kronan däraf erhållit dess tillbörliga tionde; ty har bergstingsrätten härigenom velat frikänna Anders Karlsson och Per Jonsson ifrån förberörde emot dem gjorda påstående; blifvandes i så beskaffad sak, i anseende därtill, att Lars Svensson och Anders Persson, i afsigt på besagda öfverenskommelse eller betingande före auktionen, kunna tyckt sig hafva haft fog till denna lagsökningen, de å ömse sidor fordrade rättegångskostnaderna härigenom upphäfda, tillika med den ersättning, som Anders Karlsson af Lars Svensson påstått för tillfogad skada på dess mila, efter fullmäktigen Nils-Bryngelsson därutinnan eftergaf dess talan, såsom af föga värde. Det var sannolikt med anledning af denna milvedsförsäljning som bergstingsrätten några dagar härefter, vid samma ting (1747 7/4), stadgade ett särskildt vite af 20 daler smt hvartill, utom böter efter lag, den skall vara förfallen, som lagligen kan öfvertygas hafva på de här i Nora bergslag belägna allmänningstrakterna och bergsmanshemmansskogarna anten föröfvat någon åverkan, eller utan vederbörligt tillstånd och utsyning därifrån gjort någon den minsta afsalu af storverksträn, timmer och ämnen därtill samt mogna granar, som jemväl till byggnad nyttjas kan, eller ock af någon kolskog, under hvad prætext och förevändning det vara må, antingen genom kolningar till hälfta-byte emot malm, eller hvad som eljest till ursäkt plägar andragas; och allt detta såväl för köpare som säljare. En likartad lagstiftning kunde jemväl i vår tid möjligen vara att rekommendera, särskildt åt sådana skogsförödare, som ledas uteslutande af vinstbegär, utan all tanke på framtiden eller på efterkommandes behof af skogsprodukter. . s Vid bergstinget 1748 7/4 förordnades vissa uppsyningsmän att vid hyttorna hafva tillsyn öfver rostbränning, ibärningen af malm och kol samt brukningen i allmänhet, med skyldighet att angifva om någon handlade mot stadgad ordning och hyttelagets bästa. Vid bergstinget 1751 11/4 förklarades hyttefogdarne förfallna till 20 daler smt plikt om de antingen icke vaksamt befordrade det som till ordning vore stadgadt, »eller förgäta angifva dem, som däremot sjelfsvåldigt bryta». Därjemte ålades hyttelagen att upprätta lämpliga bodar vid hyttorna till tiondejernets förvarande. För sönderkrossning af den limsten, som erfordrades i och för masugnsbeskickningen, begagnades i forna tider smärre stampverk, s. k. limstampar, uppförda bredvid eller i stället för de gamla osmundssmedjorna,