326 En annan vigtigare förändring blef nära samtidigt härmed vidtagen genom införande af ny tideräkning. Detta skedde genom en förordning om den s. k. nya stilens tillämpning, eller såsom rubriken innehåller »Kongl. Maj:ts nådige Förordning och Kundgjörelse, angående thet här i Riket hittils brukade Calendarii ändring». Gifven Stockholm i Rådkammaren den 24 Februari 1752, af följande lydelse: Wi Abdolph Fniedrich etc. Gjöre witterligit, at hos Oss är i öfverwägande kommit, hwad felaktighet thet så kallade Julianska Calendarium, som här i Riket ännu brukas, är underkastat, och huru theraf förorsakas icke allenast oreda uti Kyrkowäsendet och Högtidernes firande, utan ock merkelig olägenhet i then allmänna hushållningen, genom thet, at årstiderne ej kunna beständigt infalla wid samma Dagar och Månader utan måste småningom närmare och närmare flytta sig emot årets början. hwilka skadeliga påfölgder således alt mer och mer äro til förwäntande, ju längre thetta tideräkningssätt bibehålles och nyttjas. Wi hafwe förthenskull blifwit föranlåtne at wara omtänkte, huru härutinnan må gjöras och ernås en beqwämlig ändring samt sedan wederbörande med theras underdånige betänkande och förslag inkommit, och Riksens nu församlade Ständer jemwäl theras yttrande therwid afgifwit, funnit bäst wara, at, til en likhets erhållande i Dag och Datum med större delen af the öfrige Europæiske Magterne samt at binda årstiderne wid theras rätta ställen, här i Riket införa thet förbättrade Calendarium, som eljest kallas thet Gregorianska, och af bemälte Magter långt för thetta blifwit antagit; til hwilken ända man kommer at gjöra et med Wåre Religions-Förwandter utomlands, hvad the orörlige Högtiderne angår, äfwen som sådant redan, år 1739, genom thet tå gjorde Kongl. förordnandet, skedt med the rörlige, samt utesluta the Ellofva Dagarne, som i gamla Stilen äro för mycket influtne, och i öfrigt förblifwa wid thet Gregorianska Intercalations sättet 1, äfwen som the andre Evangeliske. Och emedan Wi utsedt nästkommande år 1753, at låta en slik ändring ställas i werket, tå berörde 11 Dagar komma wid slutet af Februarii Månad at utelemnas; Förthenskull, och til at, så mycket möjeligit är, undwika rubbning uti besynnerlige författningar och afhandlingar, hwilka til wisse dagar bundne äro, hafwe Wi aktat nödigt therjemte at förordna: 1. At samma år med Fardagar, flyttningar i Städer och på Landet, samt Marknader och Fatalier må förhållas efter gamla eller Julianska therintils brukade Stilen, hwilken til then ändan kommer at införas uti Almanachen på then sidsta columnen, men theremot then nya i then främsta. 2. At tiden, inom hwilken Afrads- och Cronotionde Spannemålen afföras bör, kommer at utsättas til then 7 Martii, som bemälte år blifwer Mattsmässodagen. 3. At, i anseende til the 11 Dagarne, som komma at uteslutas, böra för bemälte år någre wisse Helgedagar begås uppå Söndagar, nämligen Kyndelmässodagen then sidsta Januarii eller fierde Söndagen efter Trettonde-Dagen, Mariæ Bebodelse-dag nästa Söndag efter Wår-Dagjämningen, Midsommars-Dagen nästa söndag efter Sommar-Solståndet, Mariæ Besökelse-Dag första Söndag i Julio, Michaëlis-Dag nästa Söndag efter Höst-Dagjämningen, och Allbelgonadag första Söndagen uti Novembri. Hvilket alt etc. 1 Af intercalare, inskjuta, nämligen sättet om skottdagens och skottårs inskjutande eller bestämmande vid tideräkningen.