376 67. Processlystnad och envishet. Båda dessa egenskaper utmärkte i ganska hög grad Sven Erlandsson, som 1751 började sin verksamhet som husfader och bergsman. Redan följande året öppnade han rättegång mot ett par af sina svågrar angående hustruns arf i fast och lös egendom, om räntemedel o. s. v., hvilken tvist i vissa punkter utstäldes till likvidation. Samma år bosatte han sig vid Bälsjöbodar på 3/4 mantal n:r 2, och inköpte därefter under de följande åren af olika ägare hela det närbelägna hemmanet n:r 3 i Holmshyttan. Dessa egendomsförvärf förde ock med sig åtskilliga rättegångar; men sedan Sven Erlandsson vid 1763 års bergsting gjort sitt inträde i bergstingsrätten som välbestäld sexman, gick näppeligen ett enda ting förbi utan att han uppträdde i ett eller flera mål, ömsom kärande och ömsom svarande. För nutidens ögon te sig större delen af dessa rättegångsfrågor såsom skäligen obetydliga. Med litet god vilja borde flertaletaf dem kunnat uppgöras föreningsvis, men ett visst begär af rätthafveri och den ofta framlysande envisheten, i förening med en ganska hög grad af egennytta, synes likasom hafva lockat att tillfredsställa — processlystnaden. I det följande skall meddelas några brottstycken ur de digra domstolsförhandlingarna, hufvudsakligen angående förhållanden och perso- ner inom Ringshytte hyttelag, egnade att åtminstone i viss mån belysa hvad här ofvan yttrats. i Af häradsdomboken för vintertinget 1757 31/29 kan inhemtas att Efter föregången stämning påstod Anders Velamsson i Bälsjöbodar emot sin granne Sven Erlandsson därsammastädes, att han måtte icke allenast lagligen plikta för det han skall låtit nedhugga taket öfver ett sköfve, som parterne gemensamt ägt, och uppsatt en byggning i stället så långt in uppå Anders Velamssons hustomt, att han af takdropp skall lida men; utan ock att Sven Erlandsson måtte omrösta berörde sitt nya hus, så att det lika som tillförene komme under ett taklag med kärandens byggning, eller ock den uppsatta nybyggnaden undanflytta, och rättegångskostnaden ersätta; uppvisandes Anders Velamsson nämdemännen Jakob Perssons i Gamla Viker och Olof Erikssons vid Fogdhyttan d. 3 Augusti nästlidet år utgifne besigtningsvittnesbörd, hvaraf befanns, att parterne förut haft 2:ne sköfven under ett tak sammanbygda med mellanvägg af stolpar och balkar, som de till hälften hvardera hållit; men Sven Erlandsson hade nästl. sommar tagit neder sittsköfve och i stället upptimrat en logebyggning med sköfve, hvilket med öster-södra knuten varit satt något längre i söder än sköfvet förut stått, och täckt med snedtak åt östra ändan vid pass en aln och vid södra knuten 5 qvarter under åsarne af Anders Velamssons sköfvesröste, så att Anders Velamsson lede af takdropp; äfvensom ock Sven Erlandssons hus vore flyttadt längre ut, så att det icke svarade emot Anders Velamssons, eller såsom tillforene kunde komma under ett taklag. Sven Erlandsson närvarande förklarade sig, att han skall satt sin vägg eller syllemur under sitt nya sköfve åt Anders Velamssons sköfve, där förut mellanväggen deras sköfven emellan varit, så att det ej vore på kärandens tomtedel. 1 Jfr ock sidd. 302—304.