392 Från denna tid, dock med den inskränkning, som i 8:de punkten här ofvan antydes, har Ringshytte hyttelag ensamt omhänderhaft och underhållit dammbyggnader vid Bälsjön, äfvensom ombesörjt den hushållning med vattentillgången härstädes, som för de däraf beroende verkens drift och skötsel varit erforderlig. 70. Limberget vid Skofttorp (1753—1777). Huruledes enskilde bergsmän tid efter annan beredde sig tillfälle till limbrytning härstädes är förut omtaladt. Vid bergstinget 1753 14/4 uppstod fråga om ersättning till jordägare för häraf föranledda olägenheter, enligt hvad i § 36 af domboken närmare omförmäles, sålunda: Det hafva samtelige bergsmännen i Skofttorp, Johan Gustafsson, Lars-Olsson, Karl Persson och Johan Olsson sig hos bergstingsrätten däröfver skriftligen besvärat, att åtskilliga af de nästgränsande hyttelagen tagit sig före att bryta lim uti ett i deras beteshage beläget limberg, hvarigenom de så vält uppå deras vägar och gärdesgårdar som uppå ägorna skola, medelst limmetsafförande samt af stens påkastande vid afskjutningen lida skada, anhållandes fördenskull att bemälte hyttelager kunde vid vite blifva förbjudet, att, utom jordägarens eller Skofttorpsboernes tillstånd, uti berörde limberg göra någon brytning; öfver hvilken ansökning, den man med bergsmännen vid Fingerbo, Åshyttan och Ringshyttan kommunicerat, desse nu med sökanderne blefvo hörda. Men emedan bergstingsrätten härutinnan ej kunde med säkerhet lemna något yttrande så vida obekant var, huru detta limberget är beläget, antingen inom Skofttorpsboernes inhägnader eller på deras utmark, eller hvad vägar hyttelagen nyttja till och ifrån limbrottet, mindre hvad skada Skofttorpsboerne i de omförmälte målen kunna taga; ty fann man nödigt, att medelst detta beordra bergsfogden välbetrodde hr Lars Fredrik Bergström, jemte sexmännen välförståndige Nils Israelsson i Öskevik och Israel Timander i Timansgården, att, efter skedd publikation till vederbörande hytteintressenters sammankallande på någon viss dag, resa till detta limbrottet och i alla vederbörandernes närvaro taga det, så väl i anseende till belägenheten som dess öfriga beskaffenhet, i noga ögonsigte och därhos göra sig tillräckligen underrättade, om Skofttorpsboerne igenom limstenens uppskjutande och afförande taga någon sådan skada som klagat är; och där så skulle befinnas, då densamma i möjligastemåttan uppskatta samt sedan yttra sig, hvad de därföre i ersättning kunna tyckas böra hafva: afgifvandes öfver alltsammans ett utförligt och redigt besigtningsinstrument. Af denna handling kan man således finna att delägare i 3:ne hyttelag, Ringshyttan, Åshyttan och Fingerboda hemtade sitt behof af limsten från Skofttorp. Rättigheten därtill torde i de flesta fall ha grundat sig på träffade aftal med jordägarne, ungefär af samma art och innehåll som det, hvilket företeddes vid nästföljande bergsting 1754 1/4, hvarom § 71 i domboken innehåller följande: Ingafs och upplästes en emellan bergsmännen Johan Olofsson i Skofttorp och Petter Jansson uti Norra Ås träffad öfverenskommelse, angående den del