Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
; - i é- ’
i
—
I
OJ
13
grannbor i Korpikå by och personer i kustorterna. Mitt in-
tresse för lapparne var för lifligt för att jag ej genast skulle
aflägga besök hos Gunnare. En groflemmad piga visade mig
uppåt skogsbacken på andra sidan älfven, och jag dröjde ej
att tassa dit i mina höstoppade bandskor. Snart fick jag öga
på en lappklädd gumma med getter, och där vid gafveln af
det påbörjade fähusbygget stod ju en liten gubbe i hätta, kolt
och glasögon: det var just Gunnare. Han höll på att stoppa
in mossa som fyllnad mellan stocklaget i nybyggnaden och
hjälptes af en finsktalande pojke från Luoto nära Uleåborg,
en slyngel som gubben tagit sig an. Sönerna voro ute med
renarna i skogen, endast gammelfolket höll sig i byn.
På en sten i närheten af fähuset slog jag mig ner, bjöd
på piptobak och hade snart ett samspråk i gång. Gunnare
talade bruten svenska med inblandade norska och finska ord,
kallade mig på det hedervärda lappviset du, liksom jag ock
duade honom — det mest mänskliga man kan utfinna, ehuru
bruket nu torde lefva kvar endast i Dalarne och Lappland.
Han var gråsprängd i hufvudet och hade sitt ekbruna ansikte
genomplöjdt af rynkor, Gunnare. Han var en liten torr och
vissen gubbe, men ändå rörde han sig lätt och mjukt, behärskadt
behagligt liksom alla lappar. Man får leta efter maken till
lappens spänstiga och vilddjurstysta gång! Hans ögon voro
onda och förstörda, gubben var nästan blind, stackare. Det
förhållandet är emellertid nästan det sedvanliga bland äldre
jappar — deras sura ögon tåla ej längre vare sig röken i
kåtan en blåsvädersdag eller vårens starka solljus öfver gnist-
rande skare. Han hade varit fjällapp, Gunnare, riktig lapp.
Hade flyttat med sin by kring Jukkasjärvifjällen, legat 1
norska högfjället och på öarna vid ishafskusten. Men olyckan
hade jagat honom genom lifvet, vargar och tvåbenta röfvare
hade plundrat honom. Med återstoden af hjorden, sin gumma
och de uppe i fjället födda sönerna hade han då dragit neråt
skogslandet, höll en tid till längre norrut, bodde nu här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
