Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s r
40
och en skogskälke, en »långflak», ned till skjutshållet en half
mil därifrån. Det var snart expedierad!, gepäcket på, och
så slängde jag mig längst akter ut i jaktrock och med en
filt öfver benen. Det blef en dragig resa — men jag tackade
alla landsvägsriddares patronus att det hela gått lyckligt.
Släden, den breda, långa spjälsläden, är ens hem och
hus och gård. Den är bäddad med mjukt starrhö från blöt-
myren mellan bärgen, ofvanpå höet ligger björnhuden med
sin hvita ring framom bogarna, bakom ryggen har jag en
bolster, kring fötter och ben vargskinnsfällen, på kroppen
vargskinnspälsen med sitt långa, brokiga ylleskärp, och på
hufvudet en mössa af utterskinnssvansar. Dubbelt bättre sofver
jag här än hemma under sotad ås — här är lagom värme i
30 graders köld, och här är samtidigt frisk luft. Pipan och
tobakspungen, anteckningsboken och lektyren, alltsammans har
jag på ordinarie platser, nära och bra till hands. Byter man
om ställning en smula, har man svårt att tröttna. Helst ligger
jag kvar natten igenom i släden och lagar vid skjutshållen
att jag omedelbart får ny häst. Börsen i ena handsken, »till
förekommande af all säkerhet» revolvern i den andra. Att
gästgifvaren naturligtvis skrifver in den resande herremannens
namn ordentligt förvrängdt rör mig ej stort — qulmporte?
Och för att mätta sig lönar det ej mödan att stiga ur, ty
maten på gästgifvaregårdarna är eländig med undantag för
Wirkkula, där den täcka Anna alltid pysslar om en med
lagad kost och allt hvad huset förmår.
Lifvet under midvintern vid dessa nordfinska skjutsstationer
med deras oerhörda trafik är ganska karaktäristiskt för orts-
förhållandena. På gården ett vimmel af foror och lass af
mångahanda slag, af hästar som klämta med bjällror och tjukor
och ringa med sin klockkrans, hästar som nedrimmade öfver
hela kroppen stå utan täcke i vinterkylan. Där skälla hundar
och stimma barn. Fruntimmer i kappor och schalar och hufvor
komma ur gästrummet, och bredvid dem slänger sig i släden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
