Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
måste söka land, hugga ännu fyra stockar och vidja fast dessa
vid de båda flottarna.
Igen bar det ut på floden, som vi kartlade ända från
den punkt därifrån resan börjats. Yi hunno några verst
framåt, och så mötte då en ny bråte, denna gång i en mindre
fors. Denna bråte lyckades vi forcera efter åtskilliga timmars
strängt arbete med yxor, spakar och trossar, hvarpå vi öfver-
nattade invid sorlande forsen. Löjtnanten och jag sofvo »på
halfspänn» och purrade folket efter tre timmars hvila. Stac-
kare, så de sågo ut! Började verkligen blifva alldeles eländiga
och få brinnande ögon. Som vanligt dröjde det ej länge till
nästa bråte. Här var det åter absolut stopp. Karlarne ville
desertera, öfvergifva oss och gå till fots fram till byn Ust-
Niern vid Slems inflöde i Yytschegda, som de trodde ligga
på några mils håll därifrån, ehuru vi af kartan visste att det
ej gärna kunde vara mindre än sex, hvilket vi emellertid ej
vågade berätta för dem. Det var söndag, och de tyckte sig
höra kyrkklockorna i Ust-Niem — men det bara surrade i deras
hufvuden och skulle väl snart gå samma väg med oss. Nej,
vi måste taga sönder flottarna och på nytt sammanfoga dem
nedom bråten, det hjälpte sannerligen ej. Men när detta var
verkställdt, var det redan sent på eftermiddagen. Karlarna
ville ej färdas vidare, och ville tvinga oss att stanna också
för att hvila ut en natt och sedan fortsätta tidigt följande
morgon. Då emellertid provianten var i det allra närmaste
förtärd och de ju måste inse att vi alla skulle svälta ihjäl,
om vi ej fortast möjligt lyckades nå fram till människor,
beslöts att löjtnanten, jag och Trafim skulle snabbast möjligt
ensamma fara vidare utför floden, medan syrjanerna och Vas-
silij hvilade till tidigt följande morgon, då de borde skynda
samma väg.
Yi hade farit knappt en verst rundt en landtunga, förrän
en stor bråte igen mötte. Na gällde det. Yi tre kunde ej
forcera den, gingo rakt ej ut med den saken. Men fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
