Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
—
I
OJ
55
ningen och alla hans små rara husdjur. Yi skämtade alla
med honom, men då blef han ond och grät af ilska och sade
att det var Lars fel — på Lar skyllde alla när något gick
på tok. En odräglig pojke, som till på köpet alltid höll med
folket emot oss, hvarför vi misstänkte att han tog mutor.
Och när han märkte att vi började anlita Andruschka i stället
för att besvära »hans nåd hof- eller kommerserådet», tog han
sig till att pina den lille syrjangossen på flerfaldiga sätt.
Under en ganska torftig omväxling med stora och små
bråtar samt under ständigt arbete antingen med att rensa
floden eller ock med att ro hade ännu en dag förflutit. Det
led redan mot afton, men då nådde vi en bråte af högst
respektabla dimensioner. Yid dess öfre timring låg Trafims
flotte; han hade gått nedåt floden och byggt sig en ny.
Syrjanerna voro slut. Lar, den äldste af dem, förde ordet
och kom fram med en lång historia på syrjansk-rysk rotvälska,
af hvilken vi förstodo att de voro alldeles utmattade och ut-
hungrade, att de ej längre orkade arbeta med att rensa bråtar
samt bygga eller släpa flottar, att vi gärna finge hugga sönder
dem (syrjanerna) eller göra med dem hvad vi ville; men att
de ej orkade längre. De talade nu ej ens om att till fots
söka uppnå Ust-Niem, utan ville bara lägga sig och sofva från
alltsammans och vänta på Trafim, som ju skulle komma till
dem med mat, med mat, som en räddande ängel. Hvartill
den förbindlige Wassilij fogade den anmärkningen, att vårt
kosthåll möjligen kunde duga om man förut ätit en stadig
middag, men att det var absolut omöjligt att arbeta med dylik
föda som underlag. Nå, Wassilij öfveransträngde sig just ej,
utan hade hela tiden haft det bäst af oss allesammans.
Ja, det var tråkigt det där, riktigt ordentligt bistert!
Med lock och pock förmådde slutligen löjtnanten och jag, som
ej vågade sätta allt hopp uteslutande till Trafims återkomst,
syrjanerna att åt oss bygga två leksaksflottar, två små samman-
vidjade lappar eller fasciner, hvardera med nöd bärande en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
