Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
sig och tyckte oss se spår efter skogsarbeten. Flerstädes
hade vi råkat märken efter lägereldar eller backvardar och
till och med en tom krutkanister — alltsammans spår efter
jägare, som under höstarna pläga genomströfva den villebråds-
rika urskogen —, men här såg det ut att vara afverkadt.
Var det möjligt, eller var det ett glesnadt brandfält? Bäst
jag stod där och tittade, fick jag på älfbacken se något som
liknade en kullstjälpt båt. Jo, det var en båt, alldeles säkert
en båt! Hurra, då voro vi säkert räddade, här fanns en
båt och förmodligen var floden här nedanför rensad för flott-
ning af timmer, hvadan vi ej vidare behöfde befara några
bråtar! Stumma tryckte vi i glad rörelse hvarandras händer.
På en mycket vinglig bråte, där till och med den lätte
och vige löjtnanten gick ner sig, kommo vi öfver till andra
stranden, funno en stor präktig båt, som var hålkad ur en
enda trädstam och försedd med bord, förde den efter en god
stunds ansträngningar ned till vattnet och kände oss räddade
när vi kavat stucko ut i strömmen. Men att det bara var
ett brandfält gick ej att bortresonera — men det gick heller
ej, dess bättre, att komma ifrån att vi nu sutto i en båt.
Och så gick det med rask fart nedåt floden, medan änderna
skorrade omkring oss och svanar och gäss flögo alldeles öfver
våra hufvuden. Några smärre timmerfästen mötte, men dessa
höggo vi oss igenom, eller också lyckades vi baksa undan en
stock eller par och slinka igenom. I mörkningen kommo vi
till en stor bråte, den svåraste vi hittills sett. Vi orkade ej
draga båten däröfver eller släpa fram den i strand.
Den värsta natt vi utstodo var natten på »Björnholmen».
Vi voro utarbetade, och hvarenda lem värkte. Vi hade ej
sofvit mer än några få timmar på nio dygn, stretat som galer-
slafvar, och en dof mattighet tog fatt i oss. Vi voro ut-
hungrade, och det surrade för öronen som om machineriet ville
gå sönder. Viljetensionen höll oss oppe — hade vi gifvit efter
och låtit köttet taga sitt, skulle det varit ute med oss.
0)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
