Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en stor bråte i två afdelningar, och Trafims flotte låg på
dess öfre ’ända uppåt älfven. Då vi ej kunde upptäcka att
båten dragits öfver denna bråte eller i strand på någondera
sidan, förmodade vi, att Trafim härifrån gått till fots fram
till balaganen och att båten legat här. För att söka få tag
i balaganen gick jag och recognoscerade i en gränslöst svår
terräng, där jag flere gånger klef ner mig och höll på att
bryta af benen. Under tiden skulle löjtnanten hvila. En
stig löpte långs strand, men det var som vanligt endast en
djurstig. Jag gick drygt en fjärdingsväg och nådde då en
ny bråte, men såg ej till någon balagan. Karlarna hade räk-
nat fel, eller också hade de bara räknat de större bråtarna.
När jag återvände, fann jag ett björnspår stå i stigen. Efter
hand kom också ett bakspår in. Björnen hade följt mig på
vandringen, vändt och sedan gått ett stycke framför mig.
Jag höll den krumböjda, slöa yxan färdig om det skulle
gälla, och hade nära till revolvern i byxfickan. Då jag kom
fram till löjtnanten, låg denne och sof mot en mossig stubbe,
och rundt omkring honom stodo björnspår. Björnen hade tyd-
ligen stått och betraktat min vän — han var inte van vid
uniformer i urskogen.
Ja, här var intet annat att göra än släpa båten öfver
den ganska tråkiga bråten. Komna till midten af första af-
delningen, sågo vi spår efter borthuggna grenar, hvaraf vi
kunde förstå att båten nyligen passerat samma väg. Den andra
afdelningen kunde ej klaras annorlunda än genom att draga
båten i den branta, skogiga flodstranden. Jag lindade trossen
rundt kroppen och drog så mycket jag orkade, lötjnanten
sköt på med grepp i bord och spant. Yi voro bra slut när
vi hade båten i vatten igen, och jag kunde med möda räta ut
fingrarna på mina sönderrifna och blodsprängda händer, som
ömmade vid minsta beröring. Ännu återstod det att kämpa
med ett par duktiga bråtar, innan vi varsnade ryssjor stå
utspända i vattnet. Nu var balaganen säkert ej aflägsen, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
