Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il
134
slutligen till Luosajärvi, hvarifrån nian liar Yllästunturi strax
framför sig som en blå, gigantisk massa. Fjäll, i morgon
stormar jag dig!
Morgonsolen fann oss pulsande fram öfver de med odon,
bvitmossa och dvärgbjörk beväxta myrarne kring Tunturijärvi.
Långt borta sågo vi en björn ströfva på hjortronbete — jag
stoppade kulpatroner i geväret och smög fram i lågskogs-
kanten, men björnen måste ganska snart hafva hört, sett
eller vädrat mig, ty han lunkade undan redan långt utom
håll. När jag ej hade hund, var det ej lönt att följa efter.
Det blef en dryg krok bort till mina följeslagare, som
jag svettdrypande nådde. Flere andkullar plaskade bland
vattenväxterna i stranden af Tunturijärvi, men de fingo fort-
sätta sina förehafvanden i frid, ty all min håg stod till fjäll-
toppen. Ändtligen under foten af Yllästunturi! Ofvan oss
höjer sig en tämligen brant sluttning med smärre stenar, täckta
af gröna och gråbruna lafplättar samt oftast ställda på kant
mot hvarandra. Yi börja att stiga uppåt. Här och där
råka vi i stenöknen på en oas, där refvor af fjällummern
slingra bland ljung, blåbärsris, kråkbär och Juncus trifidus.
Här är det skönt att hvila de ömma, värkande fötterna, ty
man kan verkligen ha det bättre än att med uppblötta band-
skor vandra fram öfver skarpkantade stenar — ibland som
att följa en gudsdom och gå på svärdsegg. Stundom klättra
vi i trånga skrefvor och bärgssprickor, där fingrarna såras
af hvassa stenskärfvor, stundom hasa vi som reptiler öfver
lafklädda stup.
Till sist nå vi den efterlängtade toppen ined triangule-
ringsröset. En underbart härlig utsikt därifrån lönar rikligt
våra ansträngningar. Forsande älfvar, blanka träsk och vida
skogar! I nordväst slingra fjällkedjorna som jätteormar mil-
tals bortåt, lysande rödgrå i solskenet — Käsänkitunturi,
Kukastunturi och där bakom Keimiö- och Pallastunturit vid
Muonio stora kyrkby. Inåt Finland se vi många, många
ii
ra t i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
