- Project Runeberg -  I Nordanland /
158

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IUJP -
;r
iK-
158
tall, tycker sig vara ödemarkens kung och kejsare öfver
Cochinchina.
»Nej, nu skall du visa dig som gentleman och finsk
adelsman och tänka på att du råkat i fint sällskap, Stjerne-
crantz», svarar Salmiainen mildt. Han har slöat en stund
och tänkt på hur hans arrendator skulle kunna reda sig med
badstun och om han gitte göra ugnen tillräckligt stor. —
»Nu sitter du inte hemma i hyn och super dålig konjak med
skrifvaren Juhani och smeden», slöt han småskrattande.
»Satan, hvad får man nu int’ höra, du sku börda hängas»,
skrek Stjernecrantz så att alla glasen skrällde. »Int’ ska
du nu vara svinaktig för att int’ också jag ska måsta gå
och skåpsupa som du. Lär dig att hålla din gumma och din
tunga i Herrans förmaning, Salmiainen!»
»Såg ni hur vi afverkat här på ön?» lallade disponenten
för att bjuda på en liten afiedare. »Yi ha följt den principen
att afverka allting som funnits utväxt intill den lägsta dimen-
sion som enligt författningen får uttagas för skeppningsändamål.
Det blir ljust och luftigt, och skogen synes må bra af det»,
orerade han så nyktert han kunde.
»Och återväxten?» sporde Salmiainen på sitt okonstlade vis.
Disponenten tog en djup klunk ur sitt glas. Herre Gud,
skulle man nu börja att rida den där gamla utridna käpp-
hästen igen, var man inte herre i sin egen skog? Återväxt,
återväxt? Alldeles som om det inte i tusentals år växt skog
i öfverfiöd och skulle växa skog i allan tid så länge det ännu
fanns en smula jord och spottlådssand kvar i det älskade
fosterlandet. Gitte aldrig höra slikt förbannadt nonsens och
struntprat. De där s. k. skogsvetenskapliga fraserna voro
verkligen odrägliga i längd och man måste vara betänkt på
att skyndsamt och fullt effektivt stuka till dem. Inte brydde
skogen sig om att växa efter forstmännens recept.
»Yisst fasingen blir det återväxt», svarade han efter
denna monolog tvärsäkert men samtidigt afvisande vårdslöst.
I
B-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free