Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Ryktet om det fasansfulla fyndet och det begångna dådet
spred sig med blixtens hastighet inom byn med omnejd. Liisa
blef den märkvärdiga person hon tänkt sig, och länsmans-
gården belägrades snart af skådelystna, ty alla ville vara med
och titta — det kunde ju nämligen hända, att någon lyckades
identifiera den vanställda kroppen. Först sade man att det
var en svensk, sedan att det var en finne. Utan att man
efteråt kände uppslaget eller erinrade sig huru historien efter
hand fick gestalt, fastslog man småningom att den olycklige i
lifstiden varit en finsk arbetare — namnlös tills vidare —
som under vintern legat med sina två hästar i timmerdrifningen
inom Kemijärvi och förtjänat mycket pengar där. Sedan hade
han dragit åt kusten, sålt ena hästen i Rovaniemi och där-
ifrån färdats till Tervola, där han blifvit mördad och rånad
under yrvädret. Hvart den andra hästen tagit vägen visste
man ej att berätta. Nå, det återstod nu ej endast att identi-
fiera liket, utan ock att uppspana mördarne -— men här sak-
nade man utgångspunkt, ty orimligt mycket folk hade ju under
marknadstiden färdats på landsvägen och man visste för öfrigt
ej alls när illgärningen blifvit begången. Karlen kunde ju
legat där ganska länge, innan Liisa händelsevis fick ögonen
på honom.
Länsmannen och fjärdingskarlen stodo dystra i hågen och
sögo sina snuggor — de hade gärna sett alltsammans vara en
dröm, plågsam och ohygglig visserligen, men ur hvilken man
efter önskan kunde vakna till det gamla hvardagliga med ut-
mätningar och protokoll. Men här gafs tydligen ingen par-
don, här hade de framför sig en gräslighet af värsta slag,
hvars detaljer det ålåg dem att afslöja. Men det skulle väl
gå som vanligt, gärningsmännen blefve säkerligen aldrig upp-
dagade — guvernörsämbetet och de fördömda tidningarna finge
sedan säga hvad de ville. Ovädersdåden låta sig sällan lösas
— om där ej , yppar sig en s. k. tillfällighet, som med ens
ger klaven till gåtans tydning och segerrikt kommer de allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
