Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
kaptenen, länsman, fanjunkarn och ett par patroner, höll tal
för Norrbotten och dess utveckling, som han efter bästa för-
måga skulle komma att främja. Följande morgon lämnade
han på posten in ett tiotal till de nya bröderna adresserade
dedikationsexemplar af sina »Fistelgångar». På omslaget stod
med hög och säker piktur: »med sann högaktning och vän-
skap från Förf.».
Han fick stor praktik. Första sommaren reste han om-
kring i byarna, drog ända ner till kustorterna, beundrade
natur och husdjur och hemslöjd och allt han såg och delade
ut broschyrer med underrättelser om tändernas rätta vård,
städse med hänvisning till sin förmåga vid förefallande behof.
Han ryckte ut en maskäten, värkande visdomstand på nämnde-
man Per Adolf Svanström och blef efter det taget mäkta
berömd, ty nämndemannen älskade ej att hålla inne med sina
erfarenheter och det var nämndemans enda visdomstand och
provincialläkaren hade ej rått på den —• hela släkten var
känd för sina ovanligt långa tandrötter. Historien spred sig,
och det blef tillströmning af folk från östan och västan. Tand-
doktorn skaffade sig häst och vargskinnspäls, bröt ut tänder
på hela socknen och satte nya i stället, höll föredrag i landt-
bruksklubben om den norrländska tandmassans coexistential-
förhållanden samt om den finska bladtobakens sporadiska ten-
dens att disponera för vinsten. Han satte in pengar i folk-
banken. Han hade godt väderkorn, smickrade och berättade
historier, höll sig framme öfverallt där det kunde förtjänas
på tänder eller kort, valde sig efter hand »brödgårdar» dit
man kunde slinka in för att äta och dricka fritt och flott.
I mån som tiden gick vann han i säkerhet. Det blef ej
endast ungdomligt skrän när han talade om sin praktik, sina
kurer och länets utvecklingsmöjligheter, utan han föreställde
den själfmedvetne, beräknande lycksökaren, som hunnit dupera
sig själf och andra. Det var aplomb och oomkullrunklig
säkerhet i hans anföranden vid toddy- och virabord, han be-
cm 1 9 10 11 12 13 14 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
