Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I—I
OJ
o
"OJ
251
förtroppar af svan och bofink hade redan visat sig; men ännu
dröjde snösparfven, som kommer med riktigt säkra nymären
om vår, när den i tusenden drager upp mot häckningsplatserna
bland fjället.
Förbi några utefter Inarisjöns södra strand belägna lappska
vintergårdar — där jag emellertid gjorde goda skördar; de
s. k. sommarställena (kesäpaikka) ligga spridda på andra
kanter — passerade jag Koppelo hemman och anlände till den
stora, välbyggda Kyrö by, hvars gårdar en smula erinra om
dem i sydligare finska trakter. Strax söder om Inari sjö
upphöra lappgårdarna, som sedan aflösas af förmögna finn-
hemman:’ Kyrö (Mikkela), Törmänen m. fl. Rundt om den
stora sjön är befolkningen emellertid äkta lappsk och — ehuru
alla förstå finska, på hvilket språk det predikas i kyrkan —
talar sin egendomliga lappska munart, som inga andra lappar
begripa. För att kunna meddela sig med de från Utsjoki
utflyttade lapparne har emellertid flertalet af Inarinomaderna
numera lärt sig s. k. fjäll-lappska. A. W. Malm yttrar i
sin bok »En vinter och tvenne somrar bland fjellen» (Göte-
borg 1851, sid. 34), att i Inari den finska predikan tolkades
till lappska, enär kvinnorna ej förstodo finska. Nu är emeller-
tid förhållandet helt annorlunda.
Det var solvarmt på förmiddagen: i ansiktet hettade det
alldeles oerhördt, ögonen svedo trots snöglasögonen, renarne
voro så piågade af solbaddet att det tarfvades oupphörliga
slag med körremmen för att få dem att smålunka. Färden
blef ganska tröttande. Omkring Inarisjöns af vikar och sund
sönderskurna stränder utbreda sig åsar med grönskande furu-
skog, som på södra sidan af dessa åsar växer riktigt rak,
kvistfri, lång och grof, och anländ till Kyrö fick jag efter
Ivalojokis nedre, breda strandbädd skåda granen på hennes
nordligaste förekomstort — jag hade då på öfver en månad ej
sett en gran, utan färdats uteslutande i fjälltrakter, där oftast
t. o. m. furan och den dvärgvuxna »krampbjörken» saknats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
