Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Till blodfullt lif manar den vackra våren en hel följd
af känslor, som man trodde hälft glömda och förträffligt gömda
under en oöfverskådlig rad af arbetsdagar. De bulta sent
och tida på den hjärtedörr, man en gång slöt med bom och
lås och insegel, de skratta och gråta, de storma och bedja,
de bända och töja på järnbanden, hvilka lifvets vintersaga
nitade kring vårt bröst. Ut — pockar det inom oss, medan
blodet bränner lemmarna. Man har hallucinationer af vida
fjärdar i solglans, skira snöfjäll, som spegla i ett vatten likt
kristall, ensliga, barrinfattade stigar i djupa storskogen, undan-
gömda tjärnar och ringlande älfvar med forsar och fall. Man
har ej längre stål i viljan, den ljumma luften spelar kring
kroppen och mattar motvärnet, och man hemfaller ohjälpligt
åt de lockande utsikterna till ett friluftslif, som visserligen
ritar ett långt tankstreck i allt man har för händer men i
stället ger hvila åt nerverna och ny spänstighet åt kropp och
sinne. En vacker dag slår man ihop böckerna, lägger papperen
på hög och vänder staden ryggen med pojkaktig okynnesmin.
De alltför ofta inbilladt bråda bestyren få maka åt sig, det
vansinniga näringsjäktandet och den falska egoismen stängas
inne, man unnar sig en smula andrum i lifvet och drager ut
till förtroligt umgänge med alla Guds andra skapade verk.
Ty här är »gndsbelätet» renare, om också flerstädes egen-
nyttan störtat tämpelpelarne.
Men umgänget bör vara förtroligt. Intresset för folk
och bygd i eget land bör ju också vara så pass lifligt, att
det tager en fången helt och hållet — och erfar man ej en
oemotståndlig känsla häraf, då saknar man i egentlig mening
rot och del i hemlandet och är att likna vid en främling,
hvilken som helst, som ligger öfver natten på ett hotell.
Utan alla förutfattade meningar om hvad man får se och
upplefva bör ens kosa gå till skog och fjäll, till älf och sjö.
Färden kommer att blifva lärorik i mer än ett hänseende.
Har man stora anspråk på lifvet, måste man stämma ner tonen
cm 1 9 10 11 12 13 14 15 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
