Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla slags mindre farkoster. Där var människan, den
mäktige arbetaren, upptagen av att reagera mot en
fientlig omgivning, tänkte Frona, återkallande i sitt
minne de mästare, av vilkas visdom hon fått del
under lektionstimmar och egna midnattsstudier. Hon
var ett fullt utvecklat barn av sin tid med klara
begrepp om den fysiska världen och dess arbete.
Och för denna värld hyste hon både kärlek och en
djup aktning.
En stund punkterade Del Bishop tystnaden endast
genom plasket med årorna. Men så tycktes han bli
slagen av en tanke.
»Ni har inte sagt mig vad n i heter», sade han i
sin artigaste ton.
»Mitt namn är Welse», svarade hon. »Frona Welse.»
Hans ansikte fick ett uttryck av djup vördnad,
som stegrades allt mer och mer.
»Jaså, ni heter Frona Welse», sade han långsamt.
»Då är kanske Jacob Welse er far?»
»Ja, jag är dotter till Jacob Welse.»
Han spetsade sina läppar till en sakta, långdragen
och betydelsefull vissling och upphörde att ro. »Var
så god och sätt er i aktern igen och håll era fötter ur
vattnet», kommenderade han. »Och tag hit öskaret.»
»Har jag inte öst bra?» frågade hon harmset.
»Jo, det har ni visst, det. Men — men ni är . ..»
»Precis densamma som innan ni visste vem jag var.
Ro nu, det är er andel av arbetet. Och jag skall
sköta min.»
»Å, ni reder er nog!» mumlade han förtjust, i det
han åter tog till årorna. »Jaså — Jacob Welse är
eran farsgubbe! Jag borde ha förstått det.»
i i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
