Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manliga ögon. Men då hon serverade honom mera
»nödfallspuré» såg hon till sin överraskning, att de
icke hade den vanliga bruna färgen, utan voro ljust
nö’tbruna. Hon var alldeles säker på att de vid
dagsljus och i fullkomligt friskt tillstånd skulle vara gråa,
näs’tan blågråa. Hon visste det mycket väl, ty
hennes enda kära väninna och trogna kamrat hade
sådana ögon. Hans hår var kastanjebrunt, en smula
vågigt och något mörkare än mustascherna; ansiktet
för övrigt slätrakat, dragen välskurna efter god
mas-kulin modell. Han hade bre’tt bröst och kraftiga
skuldror, och hans längd måste vara fem fot och nio,
beräknade hon med sin gymnasiierfarenhet till grund.
Och åldern kunde väl vara så där mellan tjugufem
och trettio — antagligen närmare tjugufem.
»Har inte något stort förråd av filtar», förklarade
han kort och gjorde sedan en paus för att sätta bort
sin kopp. »Jag väntar inte mina indianer tillbaka
från Lake Linderman förrän i morgon, och de ha
fört bort nästan allting utom några mjölsäckar och
det nödvändigaste härinne. Men jag har ett par
tjocka ulstrar, och de kunna göra samma nytta.»
Han vände sig bort, som om han icke väntade
något svar, och rullade upp ett par filtar, varefter han
tog fram ett par ulstrar ur klädsäcken och bredde
ut dem på bädden.
»Varietéartist, kan jag tro?»
Han gjorde tydligen denna fråga utan al/t intresse,
blott för att säga någonting, och det såg ut som om
han visste svaret på förhand. Men för Frona var
frågan som ett slag i ansiktet. Hon kom ihåg
Nee-posas utfall mot de vita kvinnorna, som kommo in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
