Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja visst. Antar, att det blir en väldig rusning
härifrån, så snart det fryser till.»
»Tror ni det?»
»Jo jo men.»
»Det gläder mig att höra. Det är just vad som
behövs. Ger ni er också av?»
»Inte!» Dave Harney såg mycket belåten ut.
»Skickade mitt pick och pack upp till minan i går.
Inte för tidigt! Men så — det hände ett spektakel
med sockret! Hade det lastat på den sista släden,
och just den gick genom isen där vägen tar av till
Bonanza! Sista släden med allt sockret! Och därför
ville jag nu titta in och få mig en hundra skålpund
eller så — vitt eller brunt — jag är inte så kinkig.»
Jacob Welse skakade på huvudet och smålog,
men Harney sköt sin stol närmare hans.
»Er hejduk därute sade, att han inte visste om jag
kunde få något, och eftersom jag inte hade någon
lust att gräla med honom, så sade jag, att jag skulle
titta in till er. Jag frågar inte efter vad det kostar
— men låt mig få hundra, jämnt. Det räcker.»
»Jag tycker så fasligt mycket om sött», fortfor
han, då han såg den andres bestämt avvärjande
min. »Jag vill hellre vara utan vad som helst annat
än socker. Och apropå det där sockret — jag
har mina hundar utanför. Bäst att köra till
magasinet och hämta det där. God idé.»
Han såg Jacob Welse öppna munnen för att säga
ett »nej» och skyndade att fortsätta, innan det
ordet blev uttalat.
»Nå, jag vill inte vara oförnöjd, nej inte för allt
i världen. Har ni ont om’et, så kan jag också reda
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
