Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
Att Vance Corliss skulle vilja se mera av den flicka
han delat filtar med, säger sig självt. Han hade icke
varit nog klok att ta en kamera med sig dit till landet,
men genom en ännu finare process än
fotograferingens hade en solbild inpräglats i hans hjärna.
Det hade skett inom ett ögonblick. En våg av ljus
och färg, som tränger in och ögonblickligt påverkar
hjärnans vindlingar — och där är den nu inbränd,
den strålande bilden: solsken mot mörk bakgrund
och mitt i solljuset en smärt, gråklädd gestalt, en
daggfrisk, leende morgon i en gloria av flammande guld.
Vance Corliss bétraktade denna bild mycket ofta,
och ju mer han såg på den, desto ivrigare blev hans
önskan att återse Frona Welse. Han motsåg detta
återseende med den exalterade förtjusning över en
förändring, som är så vanlig hos allt levande. Hon
var för honom någonting alldeles nytt, en hittills
okänd typ, en kvinna olik alla dem han förut hade
träffat på. Ur det trolska okända såg han ett par
ljusbruna ögon småle mot sina, och han vinkades av
en hand, som på samma gång var mjuk och fast. Det
låg en lockelse i detta, som nästan kunde jämföras
med syndens.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
