Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
»Och varför skulle jag inte vara stolt över min ras?»
Fronas kinder glödde och hennes ögon blixtrade.
De hade bägge talat om sin barndom och hon hade
berättat för Corliss om sin mor, av vilken hon hade
ett svagt minne. Vithyad och ljushårig, ett typiskt
anglosaxiskt utseende — detta var vad hon hade
uppgjort för sig, och bilden fullständigades genom
de meddelanden hon fått av sin far och av gamle
Andy vid Dyeas station. Sedan hade samtalet
övergått till rasen i allmänhet, och i sin entusiasm hade
Frona sagt saker, som föreföllo den mera
konservative Corliss farliga och icke fullt grundade på fakta.
Han ansåg sig själv för liberal att hysa sådana
fördomar som nationalstolthet och rasegoism, och han
hade skrattat åt hennes omogna idéer.
»Det är ett vanligt karaktärsdrag hos alla folk, att
de anse sig tillhöra en överlägsen ras», förklarade
han. »Detta är en naiv och naturlig egoism, mycket
sund och mycket gagnelig, men icke desto mindre
uppenbart osann. Judarna ansågo sig ju vara Guds
utvalda folk, och de betrakta sig så än i dag . . .»
»Och därför ha de också lämnat djupa märken
efter sig i historien», avbröt hon.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
