Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än han. Så långt tillbaka som deras myter gå ha
indianerna burit bördor på ryggen. Men så snart
guldsökarna hade lärt sig yrkesknepen, togo de
större bördor och buro dem längre än indianerna.
På drottningens födelsedag i maj hade vi kapprodd
på floden i kanoter för en, två, tre, fyra och fem
män — och vi besegrade indianerna i varenda
tävling. Och ändå äro de så gott som födda att
sköta åran, och de flesta av oss hade inte sett en
kanot förrän vi voro vuxna män.»
»Men hur kommer det sig?» frågade Corliss.
»Det vet jag inte. Jag vet bara att det förhåller
sig så. Och nu har jag avlagt mitt vittnesbörd. Jag
vet, att vi göra vad de inte kunna göra — och vad
de göra, det göra vi bättre.»
Frona nickade triumferande åt Corliss. »Erkänn
nu att ni är besegrad, så gå vi sedan in till
middagsbordet. Åtminstone gäller ert nederlag
nutidsförhål-landena. Kapten Alexanders konkreta fakta —
pad-delårorna och spännremmarna — kastade hela er
teori överända. Låt oss nu gå in, så få vi höra vad
min far tänker om saken — och mr Kellar. Ett
gästabud till ära för anglosaxernas överhöghet!» —
Köld och slapphet repellera varandra. Nordlandet
friskar upp blodet på ett sätt som aldrig kan
förekomma i varmare klimat. Därför var det också
naturligt, att den vänskap som uppstod mellan Corliss
och Frona var allt annat än loj. De träffades ofta i
hennes fars hus och voro mycket ute tillsammans.
De kände sig bägge dragna till varandra och erforo
ett välbehag i varandras sällskap, som icke stördes
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
