Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon smålog vemodigt åt den unga flickan, och utan
ett ord vände hon sig bort och gick nedåt vägen.
Och utan ett ord rusade Frona upp i sin släde
och körde därifrån. Vägen var bred och Corliss
drev fram sina hundar sida vid sida med hennes.
Den glödande upproriskheten flammade upp i ljus
låga och hon tycktes ha blivit smittad av den andra
kvinnans hänsynslöshet.
»Tölp!»
Ordet flög över hennes läppar skarpt och klart
och trängde genom tystnaden som ett piskslag. Det
kom så oväntat och ljöd så ursinnigt, att Corliss blev
helt handfallen och varken visste vad han skulle
säga eller göra.
»Å, ni fege stackare! Ni fege, eländige stackare!»
:>F’rona! Hör vad jag vill säga er .. .»
Men hon avbröt honom. »Nej! Säg ingenting.
Ni kan inte ha någonting att säga. Ni har betett er
alldeles avskyvärt. A, vad jag har blivit bedragen
på er! Det är förfärligt!»
»Ja, det var verkligen förfärligt — att hon skulle
gå i sällskap med er, tala med er och bli sedd
tillsammans med er.»
»Icke förrän solen utelycker eder, skall jag göra
det!» citerade Frona med eftertryck.
»Men det finns också någonting som heter ’det
passande’...»
»Det passande!» Hon vände sig emot honom och
gav sin vrede fritt lopp. »Om hon är opassande, är
då ni motsatsen? Kanske ni vill vara den som kastar
första stenen — ni med er siratligt skenheliga min?»
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
