Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»A, tyst, tyst!» protesterade hon. »Ni förstår mig
inte alls. Jag är inte kvinnosakskämpe och jag håller
inte på kvinnans, utan på kvinnlighetens nya
rättigheter. Men därför att jag är uppriktig och vill vara
naturlig och ärlig och sann och konsekvent, bedömer
ni mig skeft — kanske därför att ni inte är van vid
naturliga och konsekventa kvinnor. Ni har
antagligen endast varit tillsammans med drivhusplantor,
vackra, hjälplösa, finhyllta, väldresserade små
varelser, skrytsamt oskuldsfulla och obrottsligt okunniga.
De äro varken naturliga eller kraftiga, och aldrig
kunna de heller ge sin avkomma kraft och
naturlighet i arv.»
Hon tystnade hastigt. De hörde någon komma in
i hallen, och tunga steg i mjuka mockasiner
nalkades portiärerna.
»Vi är i alla fall vänner», sade hon hastigt, och
Corliss svarade med ögonen.
»Jag stör väl inte?» Dave Harney grimaserade
helt insinuant och såg sig betydelsefullt omkring,
innan han steg fram och hälsade.
»Visst inte», svarade Corliss. »Vi ha retats med
varandra, så att vi nästan längtade efter att någon
skulle komma och avbryta oss. Om ni inte hade
kommit, så skulle vi snart ha råkat i gräl — eller
hur, miss Welse?»
»Jag tror inte, att detta är en fullt ärlig skildring
av situationen», förklarade Frona leende. »Vi hade
redan börjat gräla.»
»Ja, ni se verkligen så ut», kritiserade Harney, i
det han lät sin slankiga kropp sjunka ned på en
schäslong.
i 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
