- Project Runeberg -  Nordlandets dotter. Berättelser /
122

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som genom en ingivelse, till mannens ögon ccli tryckte
mot dem med all kraft. Karlar stupade omkull över
honom och trampade på honom, men allt detta
föreföll honom helt otydligt och avlägset. Det enda han
kände var att mannens tänder motvilligt släppte sitt
bett allt efter som han tryckte med sina tummar,
och att han efter en sista tryckning hade sitt öra fritt.

Då han kravlade sig ut ur röran och kom på
fötter igen vid disken, hade han mist all sin ovilja mot
strid. Han hade kommit underfund med att han,
när allt kom omkring, var lika alla andra, och att den
hotande förlusten av en kroppsdel hade utplånat
tjugu års kultur. Att spela utan insats är en fadd
förströelse, och Corliss hade nu gjort den upptäckten,
att det är någonting helt annat att fäkta sig varm i en
gymnastiksal mot att slåss på allvar, då det gäller liv
och lem. När han reste sig med stöd av räcket vid
disken, såg han på ett par stegs avstånd en man i
parka av ekorrskinn lyfta en ölmugg för att slunga
den mot överste Trethaway — och hans fingrar, som
voro mera vana att sköta provrör och
vattenfärger, knöto sig hårt och tilldelade mannen ett slag
direkt på käkens ömtåliga punkt, varefter denne
släppte muggen och föll till golvet. Vance stod där
som en vimmelkantig ett ögonblick, men så blev det
klart för honom, att han hade slagit till den andre
så att han svimmat — och han erfor en känsla av
glädje över att han utfört detta dåd.

Överste Trethaway tackade honom med en blick
och ropade: »Ge er av ut! Träng er fram mot
dörren, Corliss ! Mot dörren !»

Det blev ett tumult innan yttre dörrarna kunde

122

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddotter/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free