Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ni kämpade som lejon vid hans sida, ni och
överste Trethaway. Han uttalade sin beundran med
verklig hänförelse.»
Corliss gjorde en avvärjande åtbörd.
»Jo, jo! Efter vad han sade, måste ni ha uppträtt
fullkomligt storartat. Och jag hade så stort nöje av
att höra det. Det måste vara någonting stort — och
hälsosamt också — i att låta vilden inom en någon
gång komma till makten, medan ens innersta mentor
helt lugnt och lidelsefritt ser på och säger: ’Det där
är mitt andra jag. Men jag, som för närvarande
är maktlös, är ändå den som ytterst regerar. Om
han rasar aldrig så vilt, kan jag ändå bjuda honom
att fortsätta eller att upphöra.’ Å, att vara man!»
Corliss kunde icke återhålla ett muntert leende,
och detta drev Frona genast till försvar. »Säg mig,
hur det kändes, Vance? Var det inte som jag nyss
sade? Kände ni er inte stå höjd över alltsammans
och se er själv uppträda som vilde?»
Han kom ihåg sina känslor då han hade fällt
mannen med ölmuggen med sin knytnäve och han nickade.
»Och ni kände stolthet?» frågade hon obevekligt.
»Eller blygsel?»
»Å — b^ggedera. Men mera det första än det
andra», medgav han. »Då var jag väldigt stursk,
men sedan kom blygseln, och jag låg vaken halva
natten.»
»Och vilkendera känslan behöll överväldet till sist?»
»Stoltheten, antar jag. Det kunde jag inte hjälpa.
Morgonen efteråt vaknade jag med en känsla som om
jag hade vunnit mina sporrar. På ett undermedvetet
sätt var jag omåttligt stolt över mig själv och gjorde
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
