Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET.
»Ah! Saltvattnet, miss Welse, det starka
saltvattnet med väldiga vågor och tunga båtar, rustade för
både solsken och oväder — det känner jag till. Men
sötvattnet och de små kanoterna däremot — äggskal,
såpbubblor — ett djupt andedrag, en suck eller ett
pulsslag för mycket, och paff — ligger man där! Det
är någonting, som jag inte alls förstår mig på,.»
Baron Coubertin smålog med självbeklagande min
och fortsatte: »Men det är charmant — magnifikt!
Jag har sett på och avundats. Men jag hoppas få
lära mig en gång .. .»
»Det är ingenting- svårt», inföll St. Vincent. »Eller
hur, miss Welse? Det gäller bara att hålla
balansen . . .»
»Som en lindansare?»
»Ni är oförbätterlig!» förklarade Frona skrattande.
»Och jag är säker på att ni vet lika mycket om
kanoter som vi.»
»Vet ni någonting om sådant? Ni, en kvinna?»
För den kosmopolitiske fransmannen var
amerikanskornas självständighet och företagsamhet ett ämne
till ständig förvåning. »Hur har ni lärt er det?»
»När jag var en mycket liten flicka, i Dyea, bland
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
