Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja.»
»Och om jag inte klår er, så kan ni skjuta mig.
Det är ärligt spel.»
Vance hade inga utsikter alls att bli segrare i
boxningen och det visste Del mycket väl. Han lekte
med sin motståndare, gjorde låtsade attacker, drog
sig tillbaka och försvann ur hans räckhåll på det
mest förunderliga sätt, tills Vance, kände sig alldeles
yr i huvudet. Han upptäckte snart, att det var
alldeles för Iken samverkan mellan hans själ och hans
kropp, och det nästa han upptäckte var att han låg
i snön och långsamt återkom till medvetande.
»Hur — hur bar ni er åt ?» stammade han, och
Del Bishop hjälpte honom skrattande på fötter,
sedan han först gnidit hans panna med •snö.
»Å, det skall jag visa er nå’n gång. Ni har ännu
mycket att lära, som inte står i böcker. Men nu få
vi först lov att slå läger och se’n följer ini mig uppåt
kullen.»
»Tag en yxa och kom medl» kommenderade han,
när allt var i ordning.
Del Bishop gick före uppåt Eldorado, lånade en
hacka, skovel och panna i en hydda och gav sig in
mellan jordvallarna i närheten av French Creeks
mynning. Vance hade nu återfått sitt glada humör; han
överdrev den ödmjukhet, varmed han följde sin
besegrare i hälarna, och Del Bishop grinade belåtet.
»Ni slår er nog fram. Ni har det rätta gryet i er i»
Del kastade verktygen på marken och mönstrade
sorgfälligt den snöhölj da ytan. »Tag nu yxan med
er och gå upp på kullen därborta och hugg mig
några fång torr ved.»
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
