Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
Rusningen till French Iiill ägde rum i början av
julveckan. Corliss och Bishop hade icke gjort sig
någon brådska med att låta fyndet bli bekant, ty de
undersökte platsen omsorgsfullt innan de stakade
ut sina egna lotter och invigde några få närmare
bekanta i hemligheten — Harney, Welse, Trethaway,
en holländsk chechaquo, som hade förfrusit
bägge sina ben, ett par medlemmar av den ridande
polisen, en gammal kamrat till Bishop från den tid han
letade guld i Black Hills Country, tvätterskan vid
Forks och slutligen — Lucile. Det var Corliss som tog
henne med i laget, och han stakade ut hennes lott
och märkte den, men översten fick på sin del att till
henne framföra inbjudningen att komma och bli rik.
Enligt landets sed erbjödo sig de på detta sätt
gynnade att erlägga en viss del av sina inmutningars
avkastning till de bägge upptäckarna. Corliss ville
icke höra talas därom. Och Bishop sade ungefär
detsamma, ehuru han icke leddes av etiska skäl. Han
hade tillräckligt ändå. »Får min fruktranch betald
med det som blir, om jag också köper en dubbelt så
stor som jag tänkt. Och om jag se’n finge mer,
så visste jag rakt inte var jag skulle göra av’et.»
Efter den stora upptäckten tog Corliss för avgjort,
att han måste se sig om efter en ny uppassare, men
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
