Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupa tankar. Snön knarrade hårt under deras
moc-kasiner.
»Nå?» frågade han efter en stund.
»Nå, vad funderar ni på?» frågade han om igen.
ȁ, just ingenting ... Jag undrade bara vem som
hade blivit smutsigast — mr St. Vincent eller du
— eller jag, som sedan har sällskapat med er bägge.»
Nu var Matt Mc Carthy icke synnerligt bevandrad
i societetens sätt att tänka, och ehuru han hade en
förnimmelse av, att hon hade orätt, kunde han icke
ge sin tanke bestämd form, utan styrde vist men
klenmodigt ur ur det farliga farvattnet.
»Nu är ni alldeles rasande på er gamle Matt»,
utbrast han, »som bara vill ert bästa och därför bär
sig galet åt.»
»Nej, det är jag inte.»
»Jo, det är ni ändå!»
»Så!» Hon lutade sig hastigt fram och kysste
honom på kinden. »Hur skulle jag kunna minnas Dyea
och vara ond på dig, Matt ?»
»A, ni käraste barn, säger ni det? Jag är ju
ingenting annat än stoftet under edra fötter, och ni kan
trampa på mig om ni vill — vad som helst, bara
inte vara ond på mig. Jag skulle kunna dö för er,
låta hänga mig för er, om det kunde göra er lycklig.’
Och jag skulle kunna döda den som gjorde er sorg
— och gå rakt åt helvete med ett småleende på mina
läppar och glädje i hjärtat.»
De hade stannat utanför hennes port, och hon
tryckte tacksamt hans arm. »Jag är visst inte ond,
Matt! Med undantag av min far är du den ende,
som jag skulle ha tillåtit att tala med mig om — om
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
