Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTONDE KAPITLET.
»Trött ?»
Jacob Welse lade bägge sina händer på Frönas
axlar, och hans ögon, förrådde hela den ömhet, för
vilken hans stela tunga ej hade några uttryck.
Glädjen kring julgranen och hela den festliga kvällen
var förbi, ett tjogtal barn hade gått hem lyckliga
i kölden, den siste gästen hade avlägsnat sig och
julaftonen höll på att sammansmälta med juldagen.
Hon besvarade hans ömhetsbevis med en glad nick
och de silogo sig ned i ett par stora, bekväma stolar
på var sin sida om eldstaden,, där dein sista kubben
höll på att förvandlas till glödan,de ruiner.
»Och hur skall det vara vid den här tMejn, nästa
år?» Han tycktes, ställa denna fråga, till dem
brinnande träkubben, ,och liksom till svar på frågan
flammade den plötsligt till och smulades sönder i ett
regn av gnistor.
»Det är märkvärdigt, men hela denna tid sedan du
kom hem har varit som ett enda ihållande mirakel»,
fortsatte han och sköt ifrån, sig tankarna på
framtiden för att komma i gladare stämning. »Vi ha se;tt
bra litet av varandra sedan din barndom, Frona, och
när jag resonerar allvarligt med mig själv, har jag
177
Nordlandets dotter. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
