Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sont, långdraget tjut sin nöd och sorg. Frona ryste
till och St. Vincent lade sin arm om hennes liv.
Kvinnan inom henne förnam beröringen med mannen
och kände på samma gång en lätt rysning av
obestämd glädje. Hon gjorde intet motstånd. Och
medan varghundarna tjöto nedanför hennes fötter
och norrskenet flammade över hennes huvud, kände
hon sig dragen tätt intill honom.
»Behöver jag förtälja mitt hjärtas historia?»
viskade han.
Hon sänkte sitt huvud med trött belåtenhet mot
hans axel, och de betraktade tillsammans det
flammande himlavalvet, där stjärnorna fördunklades och
försvunno. I oupphörlig ebb och flod, pulserande
efter någon mäktig rytm, slungades det prismatiska
färgspelet i en glittrande översvämning ut över
fir-mamentet. Så blev himlens valv plötsligt en väldig
vävstol, vari kejserlig purpur och djupt sjögrönt
blandades, och vävdes samman med flammande varp och
gnistrande inslag, tills den finaste, lättaste och
genomskinligaste tyllslöja böljade inför den
förvånade nattens ögon.
Utan föregående varning splittrades bron av en
förmäten svart arm. Bågen upplöstes i ett
glittrande virrvarr. Stora, svarta klyftor öppnade sig,
växte och slöto sig samman. Brutna knippen av
färger och bleknande eld smögo skyggt bort mot
horisonten. Och så stod nattens döm där åter i
oändligt majestät och stjärnorna kommo tillbaka
den ena efter den andra, och varghundarna höjde
sin klagan på nytt.
»Jag har så litet att bjuda dig, älskade», sade man-
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
