Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi inte det, flickor?» Han vände på huvudet och
nickade åt sitt sällskap att komma närmare. »Min
kära Blanche, det här är mr Corliss och — hm —
det är mig — hm — det är mig ett nöje att göra
er bekanta med varandra. Detta är Cariboo Blanche,
sir, Cariboo Blanche.»
»Roligt att träffa ei;.» Cariboo Blanche sträckte
ogenerat fram sin hand och betraktade Corliss
mycket noga. Hon var ljushårig och vithyad, hade
ursprungligen icke sett illa ut, men var nu härjad och
fårad som en väderbiten man.
Belåten med det sätt, varpå han nyss visat sin
världsvana, harklade Jake Cornell och förde fram
sin följeslagerska numro två. »Får jäg presentera
mr Corliss — och Jungfrun! Hm!» — då han såg
det frågande uttrycket i Corliss’ ögon — »jaha,
Jungfrun. Så är det — just Jungfrun.»
Hon drog på munnen och gjorde en bugning, men
utan att räcka fram sin hand. »En snobb!» var
hennes hemliga omdöme om ingenjören, och hennes
begränsade erfarenhet hade sagt henne, att det inte
ansågs fint bland den sortens folk att skaka hand.
Corliss bugade sig och betraktade henne nyfiket.
En vacker brunett med låg panna och yppig gestalt,
simpel till hela sin typ, men sprittande av liv och
svällande av hälsa och fysisk kraft.
»Frisk och vacker ungdom, eller hur?» frågade
Cornell, som med välbehag lät sina ögon ta samma
riktning som värdens.
»Har inte med mig att göra!» fnös jungfrun med
en föraktfull krökning på läppen, särskilt avsedd
209
Nordlandets dotter. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
