Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kinderna. Blanche hade vänt sig 0111 från spiseln för
att se på, och Del Bishop satt med muggen på väg
till munnen och skrek ut sitt bifall för varje slag av
skeden. Alla voro högröda i ansiktet.
Vance stod nästan förlamad stödd mot dörren.
Hela situationen föreföll honom så otänkbart omöjlig.
Han greps av ett vanvettigt begär att skratta, men
det upplöste sig i ett hostanfall. Den tilltagande
känslolösheten i Fronas fötter påminde henne
emellertid om behovet av skyndsam hjälp, och hon tog
några steg framåt.
»Hallå, Del!» ropade hon.
Munterheten frös bort i Dels ansikte vid ljudet av
den välbekanta rösten, och han vände långsamt och
ovilligt på huvudet för att möta hennes åsyn. Hon
hade skjutit tillbaka kapuschongen på sin p a r k a,
och så som hennes ljusa, rosiga ansikte tedde sig mot
bakgrunden av det mörka pälsverket, föreföll det
som om ett knippe solstrålar hade trängt in i ett
krognäste. De kände alla igen henne, ty vem kände
icke igen dottern till Jacob Welse? Jungfrun släppte
senapsskeden med ett förfärat rop. Cornell for med
handen över sitt ansikte, och då han upptäckte dess
nedsölade tillstånd, sjönk han ned på närmaste stol.
Cariboo Blanche var den enda som behöll
sinnesnär-varon; hon skrattade dämpat.
Bishop lyckades verkligen få ett »God afton» till
svar över sina läppar, men han kunde ingenting göra
åt den därpå inträdande tystnaden.
Frona väntade ett par sekunder, och sedan sade
hon: »Godafton, allesammans!»
»Kom den här vägen!» Vance hade nu hämtat
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
