Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett plötsligt omslag försiggick med Corliss. »Vill
ni vara tysti» kommenderade han.
Nu lyfte Jungfrun upp sitt huvud, och hennes
upplösta hår stod rakt ut som på en furie. »Vad är
hon?» frågade hon hånfullt. »Er käresta?»
Corliss rusade ursinnig emot henne. Han var
likblek i ansiktet och flämtade av sinnesrörelse.
Jungfrun kröp ihop och höll instinktmässigt upp
händerna till skydd mot ansiktet. »Slå mig inte,,
sir!» gnällde hon. »Slå mig inte!»
Han var rädd för sig själv och väntade tills han
hade återvunnit sin självbehärskning. »Nu —»„ sade
han lugnt, »samla ihop edra saker och gå.
Allesammans. Här måste bli rent hus. Skynda er.»
»Ni är då ingen kavaljer», hånade Jungfrun, då
hon såg att hon ej behövde frukta för
handgripligheter.
Men Corliss föste henne före de andra mot dörren
utan all barmhärtighet.
»Köra ut damer!» fnös hon, då hon stapplade över
tröskeln.
»Ingen skada skedd», mullrade Jake Cornell
lugnande, »ingen skada skedd.»
»Godnatt! Ledsamt det här»„ sade Corliss till
Blanche med en skymt av ett förlåtande leende, då
hon gick förbi honom ut.
»Ni är en snobb, det är vad ni är — en förbannad
snobb!» skrek Jungfrun tillbaka, då han stängde
dörren.
Han stirrade tankspritt på Del Bishop och kastade
sedan en blick på den snaskiga oredan på bordet.
Så gick han bort och kastade sig på sin brits. Bishop
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
