Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Corliss svarade med en gäspning. Han hade varit
ute hela dagen och längtade efter att få gå och lägga
sig.
»Här är nu till exempel jag, överste Trethaway,
tämligen till åren, ganska väl bibehållen, med en god
plats i samhället, ett tillfredsställande konto på
banken, behövde inte alls anstränga mig vidare, men för
ändå ett dystert liv och arbetar med en riktigt löjlig
iver, som kunde anstå en man bara hälften så
gammal som jag. Och till vad ändamål? Jag kan bara
äta så och så mycket, röka så och så mycket och
sova så och så mycket — och denna eländiga
utkant av jorden, som kallas Alaska, är väl den,sämsta
plats man kan tänka sig i fråga om mat, tobak
och sovplats.»
»Men det är just det strävsamma liv ni för som
håller er uppe», invände Corliss.
»Det där är Fronas filosofi», utbrast översten
ironiskt.
»Och er och min också. Och den där ’sjukdomen
hos materien’, som ni kallar människan, drives av en
lidelse, som ni inte tar med i beräkningen: för
plikten, för rasen, för Gudi»
»Och lönen?» frågade Trethaway.
»Vartenda andetag ni drar. Sländan lever bara
en timme.»
Översten ryckte på axlarna. Efter en paus
fortsatte han: »Nåja, hur gärna jag vill, kan jag ändå
inte bli pessimist. Till vad ändamål? har också jag
frågat och svaret blev: Eftersom det yttersta
ändamålet är oss omöjligt att utrannsaka, så hålla vi oss
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
