Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin tur på Vance och gjorde honom så
reserverad i sitt sätt, att han till och med blev
det mot översten.
Överste Trethaway tycktes ha kastat av sig minst
tjugu år av de sextio^ och åldersskillnaden mellan
brudparet föreföll ej längre Frona så stötande, då
hon såg på honom. Men om översten kastat av sig
tjugu år, hade Vance följt hans exempel. Sedan hon
sist såg honom, hade han offrat sina mustascher åt
kölden, och den slätrakade överläppen uttryckte en
fasthet och bestämdhet, som förut hade varit dold.
Han bar för övrigt i alla avseenden den prägel av
raskhet och energi, som utmärka alla handlingens
män, de må nu köra hundar, brottas med havet
eller diktera kejsardömens politik.
När den enkla ceremonien var över, kysste Frona
Lucile. Men Lucile kände, att det var någonting
som fattades, och hennes ögon fylldes av tårar.
Översten hade märkt den kyliga stämningen från början,
och han begagnade sig av tillfället att tala med
Frona, medan kapten Alexander och Corliss gjorde
sig angenäma för mrs Trethaway.
»Vad står på, Frona?» frågade han på sitt
rättframma sätt. »Jag vill hoppas att ni inte kom hit
under något slags hemlig protest. Det gör mig
ledsen — inte för er skull, ty brist på uppriktighet
förtjänar ingen medkänsla, utan för Luciles. Det är
inte ärligt handlat mot henne.»
»Det har varit brist på uppriktighet alltigenom.»
Fronas röst darrade. »Jag har försökt — jag’ trodde
jag skulle kunna göra det bättre — men jag kan
inte låtsa vad jag inte känner. Jag är också ledsen,
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
