Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma fram innan ni hinna få ytterkläderna på er
tre stycken och med klingande bjällror!»
Och så gick överstens förutsägelse i fullbordan.
Dawsons innevånare gnuggade ögonen av häpnad,
när de sågo tre slädar, körda av poliskonstaplar i
röda kappor, ila utför storgatan; och de gnuggade
ögonen om igen sedan de hade sett vilka som åkte.
»Vi ska leva lugnt och stilla här», berättade Lucile
för Frona. »Men Klondyke är ju inte hela världen,
och det bästa står oss åter.»
Men Jacob Welse sade på annat sätt. »Vi ha ju
börjat ge vårt stöd åt den här affären», sade han
till kapten Alexander, och kapten Alexander sade,
att han aldrig varit van att backa.
Mrs Schoville mullrade som en hotande åska,
angav tonen för de övriga damerna och gick i ständig
skakning av oro.
Lucile gick ingenstädes utom till Frona. Men
Jacob Welse, som eljest sällan gick bort, tog ofta
plats vid överste Trethaways härd, och han hade
dessutom ofta någon bekant med sig. »Har ni något
för er i kväll?» brukade han fråga, då han mötte
någon på gatan. »Inte? Nå, kom då med mig!» Och
han misslyckades sällan i att få sin vilja fram. Men
dessa bekanta hade hustrur — och på det sättet
sådde han splittring inom oppositionens led.
Så småningom kom man underfund med, att man
hos överste Trethaway fick någonting mer än svagt
te och kallprat. Och korrespondenter, ingenjörer
och dagdrivare funno alla vägen dit. Sedan nu det
nybildade hemmet hade funnit stöd såväl inom den
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
