Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schouvielle talade om kanoter och om min sorgliga
okunnighet, och då lovade ni, då sade ni . . .»
»Att jag skulle ge er den första lektionen ?»
»Ja — och är det inte charmant? Hör ni sorlet
härunder — snart blir vattnet fritt. Och här har
jag kanoten. Här mötas vi! Den första lektionen!
Charmant! Charmant!» —
Den närmaste ön nedanför Split-up Island hette
Roubeau’s Island och var skild från den förra genom
ett trångt sund. Sedan isen knappast längre var
farbar och hundarna så gott som måste simmande
uppnå land, anlände till derjna ö Gregory St.
Vincent, den olämpligaste man i världen att ge sig ut
på en dylik färd. Han tog sin tillflykt till en hydda,
som tillhörde Borg, en dyster och tystlåten man, som
alltid var benägen att hålla sig på avstånd från sina
medmänniskor. Det var otur för St. Vincent att
han just skulle välja Borgs hydda till uppehållsplats
under väntan på att floden skulle gå upp.
»Det går an», svarad*e Borg, när St. Vincent
frågade honom. »Kasta edra filtar där i hörnet. Bella
kan röja ur den lediga britsen.»
Sedan sade han ingenting vidare förrän på kvällen.
»Ni är gammal nog att kunna laga mat åt er själv.
När kvinnan där har slutat vid spiseln, kan ni ta vid.»
Kvinnan — Bella — Var en ung indianska, den
vackraste St. Vincent någonsin hade sett. Både
hennes ljusbruna färg och hennes anletsdrag
stämplade henne som en skönhet inom sin ras.
•Efter aftonmåltiden satt Borg med bägge
armbågarna stödda mot bordet och med sina stora
vanskapliga händer till stöd under haka och kinder och
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
