Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tre sågo frågande på Jacob Welse.
Han ryckte på axlarna. »Hur skulle jag kunna
veta något? En vit man eller en indian — utsvält
förmodligen, eller skadad på annat sätt.»
»Men han kan vara döende», sade Frona i
bedjande ton, som om hennes far, som hade gjort så
mycket, kunde göra allt.
»Vi kunna ingenting göra.»
»Ah! Förfärligt! Förfärligt!» Baron Courbertin
vred sina händer. »Inför våra egna ögon — och
vi kunna inte göra någonting! Nej, så f å r det inte
vara», utbrast han med plötslig beslutsamhet. »Jag
ger mig av över isen!»
Han skulle ögonblickligen ha rusat ner till stranden,
om icke Jacob Welse hade gripit honom i armen.
»Inte så häftigt, baron! Tänk er för!»
»Men ...»
»Inga men! Tror ni inte, att mannen behöver
föda eller medicin? Vänta ett ögonblick. Vi ska
försöka det tillsammans.»
»Jag också», förklarade St. Vincent hastigt, och
Fronas ögon glänste.
Medan hon gjorde i ordning ett bylte livsmedel
inne i tältet, rustade sig de tre männen till sitt
företag genom att ta ett sextio eller sjuttio fots långt
rep och fastgöra det om livet på sig — Jacob Welse
och St. Vincent vid vardera ändan och baron
Courbertin i mitten. Han utbad sig att få bära byltet
med livsmedlen och spände fast det på ryggen.
Frona såg på, hur de arbetade sig ut från stranden.
Ungefär hundra yards gick allting lätt, men hon
märkte genast skillnaden, då de hade lämnat den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
