Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar tillbaka till stranden. Vattnet skvalade om
dem och de hackade tänderna, då de kommo upp
på strandbanken.
»Äntligen!» Frona höll sin fars bägge händer i
sina. »Jag trodde ni aldrig skulle komma igen.»
»Se, så! Skynda nu på med middagen.» Jacob
Welse skrattade. »Det var ingen fara.»
»Men vad var det?»
»Stewart River har brutit upp och skickar sin is ned
under Yukons. Vi hörde skrapandet tydligt därute.»
»Ah! Det var Aipprörande! Upprörande!» utbrast
baronen. »Och den stackarsj, stackars mannen —
vi kunna inte rädda honom!»
»Möjligen. Vi ska göra ett försök med hundarna
efter middagen. Skynda dig, Frona.»
Men försöket med hundarna misslvckades. De
klo-kaste av dem valdes ut och packor av livsmedel
bun-dos på deras ryggar, varefter de drevos ut på isen.
Men de begrepo ej vad man fordrade av dem. Så
snart de vände om, drevos de återigen ut med hugg
och slag och häftiga ord, men det hjälpte ej. Den
klokaste av dem alla gick verkligen så långt som till
den punkt, där de bägge männen hade vänt om, men
där vände också han, och nu måste försöket
övergivas. Hundarna kallades tillbaka.
Under hela eftermiddagen upprepades det dånande
bullret allt oftare och fortfor ännu då mörkret korn,
men på morgonen hade det upphört fullkomligt.
Floden hade stigit åtta fot och på många ställen svallade
vattnet över isytan. Ett ständigt kraschande och
rämnande pågick oavbrutet och stora sprickor
öppnades och spredos i alla riktningar.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
