Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en god del lösbruten jord på sin breda rygg
drog det helt morskt vidare. Ett tredje grep inåt
land som en väldig hand, ryckte upp tre furor med
rötterna och förde dem med sig.
Det var nu full dag, och det drivande vita fyllde
Yukon från strand till strand. Vad det Ifängslade
vattnet beträffar, hade strömmens fart blivit
svindlande. Den grävde och naggade utmed strandens hela
längd, och ön knakade och skakade i sina grundvalar.
»A, det är storartat! Det är utomordentligt
storartat!» utbrast Frona. »Hur är det nu med bluffen,
baron?»
»Ah!» Han skakade på huvudet. »Jag hade orätt,
jag ären miserabel stackare! Det är »magnifikt! Se!»
Han pekade på ögruppen nere vid kröken. Där
delade sig den milsbreda strömmen i flera grenar,
och detta är nog bra för vattnet, men icke bra för
packisen. Öarna reste sina kiiforrniga toppar i den
frusna floden och slungade isstyckena högt i luften.
Men den ena iskakan tryckte på den andra och hävde
den upp ur vattnet, och ständigt följde allt flera på
samma sätt, tills hela isberg lågo staplade mellan
träden.
»Lämplig plats för en stockning», sade Jacob
Welse. »Ge mig kikaren, Frona.»
»Men floden sjunker!» utbrast Frona.
Isen hade sänkt sig sex fot nedanför strandbankens
brädd — baron Courbertin tog märke med sin käpp.
»Mannen är ännu där borta, men han rör sig inte.»
Det var en klar dag och solen höll på att bryta
fram i nordost. De turade om att speja tvärs över
floden med kikaren.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
