Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
revy för sin inre syn — bleka spöken, tyckte han,
rena karrikatyrer av den ras, som hade uppfyllt
jorden och fortfarande skulle göra det.
La B i j o u snuddade vid ett drivande isblock, gled
hastigt in i en öppning mellan två och sköt ut i det
fria just då den trånga kanalen slöt sig bakom dem.
Tommy stönade.
»Bra gjortI» sade Corliss uppmuntrande.
»Jäkla kvinnfolk!» muttrade Tommy. »Varför har
hon så bråttom?»
Frona hörde hans ord och skrattade trotsigt. Vance
kastade en blick på henne över sin axel, och hennes
leende min var förtrollande. Mössan satt vårdslöst
på hennes huvud och var nära att falla, och hennes
fladdrande hår glittrade i solskenet, alldeles som han
hade sett det glittra den där solskensmorgonen på
Dy ea vägen.
»Jag skulle ha lust att sjunga, om det inte gällde
att spara andedräkten», sade hon.
»Min är hon, min, vi två höra samman», gnolade
Corliss.
Hon förde plötsligt över sin åra åt motsatta sidan
för att kringgå ett isstycke med skarpt tandade
kanter och låtsade inte höra. »Å, jag skulle kunna
hålla på så här i evighet.»
»Jag också», förklarade Corliss med värme.
»Vet ni av, Vance, att jag gläder mig åt, att vi
äro goda vänner?»
»Det är inte mitt fel, att vi inte äro något ännu
mera.»
»Ni försummar ert årtag, sir!» sade hon
förebrående. Och han återtog sitt arbete och teg.
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
