Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Rädd att jag kunde bli rädd», rättade hon,
fubb-lande med sitt hår.
»Låt det hänga fritt I Dagen till ära.»
Hon efterkom uppmaningen och gjorde ett kast
med huvudet, så att det omgavs med ett gyllne moln.
»Tommy är borta», sade Corliss tankfullt. Minnet
av kampen mot isen vaknade långsamt inom honom.
»Ja», svarade hon. »Jag gav honom ett slag över
knogarna. Det var ohyggligt. Men vi ha en bättre
människa än han där i kanoten, och för honom måste
vi sörja nu genast. Hallå! Se dit upp!» Knappt
tjugu fot därifrån såg hon väggen av en stor hydda
mellan träden. »Ingen syns till. Hyddan måste vara
övergiven, eller också är dess innevånare ute för
tillfället. Se till mannen här, Vance... Jag är mera
presentabel och jag skall gå dit och se efter.»
Iion gick fram till hyddan, som var ovanligt stor
för Yukons land, och kom så till ingången, som vette
åt floden. Dörren stod öppen, och då hon stannade
för att knacka, såg hon därinne en underlig syn eller
rättare sagt en hel följd av egendomliga syner. Det
första hon uppfattade var att där var fullt med folk,
och att de tycktes vara samlade för något särskilt
ändamål. Då hon knackade, delade sig folkmassan
instinktmässigt, så att en fri passage öppnades rakt
fram till motsatta ändan av rummet, flankerad av
hopträngda män. Och där framme på de långa
britsarna på vardera sidan sutto två rader allvarliga män.
Mitt emellan dem, invid väggen, stod ett bord. Och
detta bord tycktes vara medelpunkten för det
allmänna intresset. Då hon kom in från det bländande
solskenet, föreföll rummet dimmigt och mörkt, men
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
