Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGU SJUNDE KAPITLET
När de sista av församlingen hade tågat ut, vände
sig Frona till St. Vincent. Han grep konsulsiviskt
hennes händer likt en drunknande.
»Tro på mig, Frona! Lova mig det!»
Hon rodnade. »Ni är upprörd», sade hon, »i annat
fall skulle ni inte säga så. Alen jag klandrar er inte
för det», återtog hon mildrande. »Jag tror knappt
att man skulle kunna vara annat än upprörd i en
sådan situation.»
»Ja, jag är det, och jag vet det mycket väl»,
svarade han i bitter ton. »Jag bär mig åt som en dåre,
och jag kan inte hjälpa det. Det har varit en oerhörd
själsspänning! Som om det inte hade varit nog med
Borgs förskräckliga slut! — Att sedan också bli
ansedd för mördare och släpad inför en domstol av
idel mobb! Förlåt mig Frona! jag är alldeles ifrån
mig Naturligtvis vet jag, att ni tror på mig.»
»Berätta nu alltsammans, Gregory!»
»Först och främst: den där kvinnan — Bella
ljög Hon måste ha varit vansinnig, då hon i sin
dödsstund utpekade mig som mördare, sedan jag
hade kämpat som jag gjorde för henne och Borg.
Detta är verkligen den enda förklaringen på. . .>:
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
